Livet ser, lär & ger

Foto 2019-07-03 14 06 10

HELHETEN OCH DETALJEN  – JAGET OCH VIet

Vart efter att åren går så ser jag mer och mer hur stort och smått hänger ihop. Hur allt och alla hänger samman i en lång silvertråd. Hur ett litet uns av egoism i en del kan få stora följder i en annan. Hur generositet öppnar upp, förstorar positiva flöden och faktiskt ganska snabbt kan renovera en kultur. Även de handlingar man väljer att inte göra ger effekter nära eller längre bort.

ATT SE LÅNGT OCH NÄRA

Att se långt in och långt bort är både användbart, ibland påfrestande men oftast en oerhörd tillgång.

En del har svårt att se hur och vilka detaljer som snabbt eller långsamt blir till en helhet, t ex en ny kultur och attityd. Tittar du nära och så ännu lite närmre, så ser du till slut vad som var den första händelsen som gjorde att det blev så här. När du hittat det så tittar du ännu lite närmre på det och ser vad du finner innanför/bortom detta. Men då behöver du vara tålmodig, titta länge utan att bli uttråkad eller stressad. Du behöver kunna gå nära och låta dig använda vår kanske viktigaste livegenskap – nyfikenhet. Jag talar om den nyfikenhet som vill gå på upptäcktsfärd, den som inte behöver kontroll eller veta före den går iväg på en ibland ologisk eller osynlig väg. Den som styrs av glädje och upptäckar anda. Den nyfikenhet som vill veta och förstå mera, som kommer från hjärtats trakter och är på riktigt intresserad. Är du så tålmodig, trygg, nyfiken och på riktigt intresserad så ser du långt och kanske ända in till kärnan av händelsen. Tar du fram lite ödmjukhet så kommer du ännu längre i din klarsynthet. Klarsynt sunt förnuft påvisar varför vi är där vi är och vad som därigenom är lösningen på de bekymmer vi just nu står i.

cropped-madeleine.jpg

Ibland behöver och kan man göra detta själv. Ibland behöver man vara flera individer som samlas och hjälps åt att tillsammans vara i dessa kvaliteer samtidigt för att se mer. Det finns en djup visdom som vi då kan få tag i tillsammans när inte en bestämmer utan vi tillsammans tar oss dit där vi ser mycket ur en liten vinkel.

Jag ser fram emot den dag då vi kan församla oss i gränsöverskridande breda sammankomster och titta nära och lyssna långt in efter lösningen på de för många ganska skrämmande stora samhälls- och miljöproblem vi just nu står i och inför. Det behöver inte ta lång tid att hitta nålen i höstacken om man gör det på riktigt. Hitta den nål som kan sy ihop de klyftor och sprickor där det naturliga livet just nu på olika sätt rinner ifrån oss människor och vår jord.

Lyfter vi på rätt sten så kan vi lösa denna kräftgång ganska snabbt, jag vet att det är så. Jag har samlat oliktänkare och människor och deras visdom många gånger kring samma bord och oj, vad de kan hitta tillsammans.

Det är ju inte bara tråkiga saker som växer just nu i världen utan väldigt mycket gott också. Lösningar produceras parallellt och samtidigt på olika håll i världen, den värld som just nu står i ett stort, brett och också djupt systemskifte. Man hör ju på de orden att det är lite kämpigt att vara i ”djupt, brett, stort” men det blir ju också bra om vi på riktigt kliver ur en rävsax som delar av vårt ”livssytem” är. Det gör man om man bygger nytt och på riktigt kliver in i det nya. Vi vet ju alla att när vi bygger ett nytt hus till oss själva, så självklart behåller vi det bästa ur historien och tar med oss det när vi bygger det nya. Men…. det nya kan inte bli fullt ut så nytt som det behöver vara om vi inte samtidigt släpper daget om mycket av det gamla. Människan har svårt annars att se klarsynt det nya om hon inte klivit en bra bit ur det gamla och låter det nya fritt bli till. 

Ska vi lyckas med detta i flera delar allvarliga livsläge vi står i nu globalt, så är det verkligen inte bara politiska lösningar som vi ska ropa efter. Politiker är viktiga även i en framtid men deras lösningar just nu är för ofta på symptom nivå, de står instängda i en förgången ram och beslutar och vägrar se det. Visionerar inte tillräckligt långt och kanske att flera av dem är rädda att bli exkluderade ur den gemenskapen eller rollen. De breda grepp de tar är för kortsiktiga, om man tittar på hur nålen i höstacken på riktigt ser ut. De missar därav ofta helheten som utgår kärnan, vilket är riktigt allvarligt. Politiker behövs kanske i en framtid och myndighet som kvalitet och flera andra yrkesgrupper men framför allt behöver den civila människan träda fram. Då behöver också de andra yrkesgrupperna ovan backa lite och jag undrar om de är beredda att göra det? Vi behöver också kliva fram och ta ansvar ett steg fram, är vi beredda att kliva fram eller vill vi ha det bättre utan att göra vårt?  Om inte så kan vi inte återskapa den balans som jorden och allt levande behöver just nu. Har vi deligerat ansvaret för länge eller kanske det är så att en del tror sig må bra om de kan skylla på de andra. Det är också ett sätt att som ”offer” och ”privatsakkunnig” överleva när och projicera bort ansvar när livet skakar om oss människor.

SAMSKAPA

Ponera att vi är många som vill och vågar kliva fram eller vågar backa och bjuda in flera. Då kan vi börja samskapa de visioner och ”utopier” som människan ju faktiskt vill leva men nästan har givit upp.

Jag tror att varje bygd behöver sätta sig ner i breda sammankomster för att hitta hållbara och kloka lokala lösningar. Hur omvandlar vi t ex våra handlings- och livskulturer där vi bor och lever?

  • Vad gör vi som skapar en kultur och omsorg som enklare ger människor det stöd de behöver när de behöver, hur kan vi tänka helt nytt och hållbart här just hos oss.
  • Vad gör vi för att inte föda in våra barn i ett sjukt liv och samhälle. Vad hindrar just våra unga att inte må bra och vad kan just vi göra för en sund utveckling för varje barn och ung.
  • Hur sår vi frön som ger den skörd vi vill leva i.
  • Vilka frön är viktiga att skydda eller att så nu för att vi skall få det bra både nu och senare, både du och jag.

Det ger skillnad i det stora omfånget att göra utveckling och hitta breda lösningar nära människan. Men mitt tips är att inte göra det där egot äger, för där är inte lösningen. Erfarenheter har lärt mig så. Dessa förändringar in i framtidens Nu duschar inte egon med rosor, utan det ger näring till bara det bästa att gro. De egotörstande ulvarna kan då krångla och skria då deras scen och egobörs inte blir tillräckligt stor när alla skall ha det bra. Men det gör inget för smutstvätt flyger av från strecket i vinden till slut. Dessa män och kvinnor har ju också ofta ett gammalt unket skinn och dessa torkar också ut eller ruttnar till slut.

Efter metoo funkar inte teknikerna längre för dessa människor såsom de gjorde förr. Ej heller självhävdelsen på andras bekostnad. Härskartekniker som den lilla mannen och kvinnan håller på med och använder som blåsbälg för sin existen, kan vi ju alla läsa igenom nu för tiden. Tack Berit Ås och @elaineekesvärd med flera för det! Tack också svenska folket för att ni tar in och mer och mer sätter ner foten på golvet eller djupt ner i naturens läckra mylla. Säger ”stopp min kropp” eller stopp till ruvdrift här och där. Narcissismen börjar tappa fotfästet därav. Det sker inte genom att du är tyst och tänker ” De borde fatta att de inte skall göra så”. Den funkar inte. Men det funkar med att säga stop, även om du får göra det många många gånger. Det gör människor och samhället på flera håll nu. Ruvdrift som livsmotor börjar fungera sämre och sämre. Folk ser igenom och äcklas mer och mer av de människor som tjänar sin börs på bekostnad av andra och andra.

Människor sätter ner foten mer och mer. De gamla ulvarna ryter då samtidigt högt som vargar i luften. De ryter för att vi skall bli rädda och backa. Så rädda är de. Det är obekvämt att lyssna på men sedan vandrar de hem tillbaka långt in i skogen. Kanske byter de där till mänskliga kläder igen långt in i skogen. För att leva med människoflocken igen, lämna ulvarnas sjövlande liv. Kanske faller de ihop och imploderar i ett hjärtattack.

Den sista kvinnan, barnet, mannen är snart slagen. Detta sker ibnte den dagen då de själva väljer att sluta ulva. Detta sker den dagen vi säger stop till skövling och övergrepp och gör det även då det sker i det lilla samanhanget hemmavid. Det är det lilla som blir det stora, allt hänger ihop. Många kvinnor och män har sagt stopp. Det börjar i det lilla och sedan blir det lilla det stora. Det sker när människan bestämt sig för vilken värld hon vill ha och vara. När människan gör sina val pch handlingar utifrån det.

 

Foto 2019-07-03 14 09 30

DU – JAG – VI – ALLA

I min värld så församlas vi många olika. Vi hittar och formar tillsammans den verklighet vi vill ha, en intention eller en vision. Tillsammans är inte alltid lätt. Men det finns ingen annan väg. Man får träna och träna. Lyckas och misslyckas och säga ursäkta mig och tack så mycket. Man behöver måla tavlan, visionen tillsammans. Helt ok också om det är en utopi vi målar.  Utopier behövs för guide, riktmärke och tron på det bästa, och vem vet hur långt man kan komma om man börjar gå:).

Sedan när vi hittat fram till vår bild av framtiden de egenskaper och väldern vi lever då. Då först kan vi gå till politik och råda eller beordra dem att genomföra det vi i bygden/lokalt vill och behöver. Vi är politiken tillsammans med politiken. Det var bara så att vi tillät oss att puttas för långt bort från utvecklingsarbetet. Vi tänkte: ” ta hand om tillsammanslivet det verkar så tråkigt så jag tar hand om bara mig och mitt lilla vi”. Sedan fick politikerna bara vara de som övar på helhet och tillsammanshet”. Det blir ju inte så bra om bara några är bra på tillsammanshetens varande och tänkande. Vi tappade bort oss och gav bort oss. Nu är vi som tur är ganska många som är tillbaka på banan igen. Villiga att bidra, ge och få.

Det system vi haft då vi lämnat ifrån oss handlingskraften till långa korridorer är inte gynsamt i längden. Kraften och medlen finns inte längre i det offentliga. Framför allt inte bara där. Kraften och resurserna finns också på annat håll så allt detta behöver samskapa.

Sådant samskapande med flera ytor, brickor skruvar och muttrar har jag jobbat med på olika sätt i 15 år och gillar´t fortfarande. Även om det många dagar varit tröttsamt och nästan dödligt slitsamt så kan jag inte sluta tycka om att finna lösningar där få ser den. Ja, jag har blivit bra på det. Det är inte alltid som man får se vad de ibland osynliga plattformar man bygger trådar man drar ihop skapar. Ofta kommer resultaten med en fördröjning men det är kul att se dem när de flutit upp ovan vattenytan och blivit synliga.

Jag vet att de största utmaningarna och hållbara lösningarna inte funkar om de inte tas från en bredd av människor. Vi ser för snålt om vi inte samskapar olika profiler tillsammans och öppnar upp för visdomens breda öga. Jag har aldrig förstått att vi har en politisk tradition i det nationella arbetet som bygger på att ett vänser eller ett höger skall regera mot varandra. Den dynamiken är så åldersstinn för mig. Men vad det jag, jag vet bara det jag vet.

Breda sammankomster behöver ofta faciliteras oerhört noggrannt, med hög närvaro och ett öppet space. Det är ju t ex numera en allmän vetskap att narcissismen har tagit för många beslut åt den tysta massan då deras ego- och manipulationsbaserade korruption förr inte var synlig. Numera är den synlig för många både i bodar, korridorer och på torg. Därav har nya processmodeller filats på och fötts fram som gör att en bredare grupp klarar av att hjälpas åt att hitta gemensamma lösningar och idéer. Där egoboy´s och kvinnor inte kommer åt på samma sätt och skördar egna segrar på breddens bekostnad.

Framtidens lösningar ligger långt bortom det vi ser i dag. Framtidens välmående livsresultat kan skapas med breda dialoger som låter den djupa tidlösa intelligensen träda fram, lyssna och tala i oss.

jag och barnen, norge

ORDNING PÅ TORPET

Vi behöver alla varje dag bli noggrannare med hur vi handlar och agerar för att stolt kunna ge vidare en kultur, ett samhälle, en natur och en planet till våra barn och barnbarn. Alla handlingar vi gör planteras i den miljö som vi sedan skall leva och bo i.  Det är inte alltid så lätt att vara noggrann med sina svallvågor. Man får vara lite snäll mot sig själv ibland ändå och tacksam för det man klarar av och be om ursäkt för det som blev tokigt. Men om det är så att allt man tränar på blir man bra på, så blir det ju ändå en riktigt bra ordning på torpet till slut.

DU FÅR DET DU GER OCH ÄR

Det finns lite att göra här i vår nations vardagsrum ”samhället” och mitt engagemang för detta finns med mig varje dag. Så som läget är i världen just nu så behöver vi nog alla förstå snabbt att vi vuxna egentligen är ”Grandmothers and Grandfathers” allihopa. Förstå att vårt viktigaste uppdrag är att ombesörja och föra vidare bra saker till våra barn och barnbarn.  Det är ingen annan som gör det än vi själva, den andre är du och jag. Bra saker är inte prylar. Bra saker är kärlek och en generös, respektfull, omtänksam kultur. Bra saker är inte tråkigt, man kan ha otroligt kul samtidigt som man verkar för ett recilient samhälle.

Det är  verkligen ”make and bring the good stuff forward” som gäller. Ångesten i vårt samhälle skulle minska drastiskt om vi bara gjorde sådant som vi i maggropen är stolta över när vi ser oss själva i spegeln eller de som vi möter i ögonen. Tittar du inte folk i ögonen så är det lite varningstriangel och du kanske skall kolla av huruvida du gillar dig själv och människor i allmänhet. Tittar du folk i ögonen för att få dem att backa så är det också dags att göra något åt din litenhet innan pulsen spränger dig på insidan. Mänskligheten i dig behöver kanske en refill av omtanke. Har du svårt att le när du möter människor så kan samma renovering vara bra och viktig också. Man får det man ger och är! Det är ingen nyhet och detta blir till den miljö du får bada i dagligen.

cropped-madeleine.jpg

Jag lever ganska enkelt. Jag bor litet, har få saker omkring mig numera. Jag mår bäst av det och jag fungerar enklare så. Jag kan också enklare få tid till allt som jag vill hinna med av det hjälp- och förändringsarbete jag stödjer yrkesmässigt och ideellt. Jag lever inte fullt ut som jag vill med livets ekologi och handlingar ännu. Även om jag inte är helt nöjd ännu med alla val jag gör, så gör jag så gott jag kan för att byta spår från den ”moderna” väg jag som ung fick lära mig att lyda och gå. Jag gick på en väg som jag aldrig trott på fullt ut men ändå vandrat och fostrats till av familj och samhälle. jag sade själv ja till det. Den vägen var i många delar ok men inte min och inte så hel och hållbar. Ganska fullkomligt oekologisk på flera plan och många försökte drilla mig till att skita i etiken och moralen. Det var trendigt att sköta sig själv och skita i andra och man fick till och med lära sig att tjäna pengar på andras bekostnad. Mot den moral som alla barnprogam och första åren i skolan lärt mig. Jag kunde aldrig  ta emot den trendiga ”vuxen” utbildningen fullt ut inne i mig som tur var. Man fick tycka att jag var onödigt noggrann eller gammeldags. Det struntade jag i men det har inte alltid varit lätt att stå för de värden jag alltid hållt fast vid. Det är enklare nu vid 55 års ålder än som 17 åring i en på flera sätt märklig värld.

80- talet styrde om hela livskulturen i västvärden. Konsumtion och slit och släng byggde om våra hjärnor och till slut också våra relationer. Jag skakade på huvudet men klev halvt om halvt med i en del av dansen. Fast jag trampade på mina egna tår. Det kostade inte bara min ekonomi utan även min hälsa och på vippen att det kostade mitt liv.

madeleine, kaffestund

En dag förstod jag att jag inte såg saker som alla andra och att de andra inte såg saker och mönster som jag såg. Mina glasögon hade andra glas som man såg klart med. Jag putsade glasen och stängde igen öronen och ögonen en stund och tittade inåt under några viktiga år. Med dammtrasan i ena handen och en kanna med klart rent vatten  i den andra handen, så städade jag och renoverad upp mina inre kanaler och balanserade organ, energi och nervstystem i mig. Jag fick åter tillgång till min fulla kraft och än mer av den naturliga visdom som människan föds med.

Mitt öga ser både långt, rakt och ibland runt hörnet in i framtiden. Jag ser oftast helhet och detaljer samtidigt i ett flöde. En tillgång i mitt liv, då jag därigenom  hittar betydelsefulla små detaljer som ger stora förklaringar. Jag ser ofta även de små nålarna i gödselstacken och även väl dolda agendor, vilket inte alla alltid gillar.

Detta med många öppna ögon gör att det blir lite jobbigt ibland. Att se mycket i dessa tider är inte alltid helt kul. Om jag tittar lite för långt fram i ”nuet” så blir jag ibland lite för snabb och förtida med mina ideér. Då får jag gå hem och vara i ett mellanrum en stund. Andas och släppa taget en stund och vänta in till tiden eller annan plats är mogen och öppen. Aldrig sluta lyssna på det som är sannt och viktigt för just mig för då tappar jag kraft och förlorar min självrespekt.

Foto 2019-07-15 08 30 28Frk Tålamod i mig har jag ständigt en dialog med och vi är inte alltid överrens. Jag får ofta höra att jag är ”så lugn och  tålmodig” men jag är också otålig ibland. Det behöver ju vara måtta på trögheten ibland i samhällets förändringsvilja. Vi står ju i en global och nationell kris. Vi har inte tillräckligt med pengar i det system som vi rullar med omsorg och skola och vi använder våra skatter till att göra människor och naturen sjuk. Då är det verkligen dags för ett skifte av stor art. Det kommer! Det kommer den svåra eller den enkla vägen. Beroende på huruvida vi människor är mogna att gemensamt ta nya, snabba, stora beslut och omtag. Nu är det snart skördedax i landet och då är allt moget, så även människan, om hon bestämmer sig.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s