Livet ser, lär & ger

Foto 2019-07-03 14 06 10

HELHETEN OCH DETALJEN  – JAGet & VIet

Vart efter att åren går så ser jag mer och mer hur stort och smått hänger ihop. Hur allt och alla hänger samman i en lång silvertråd. Hur ett litet uns av egoism i en del kan få stora följder i en annan. Hur generositet öppnar upp, förstorar positiva flöden och ganska snabbt kan renovera en kultur. Även de handlingar man väljer att inte göra ger effekter nära eller längre bort.

ATT SE LÅNGT OCH NÄRA

Att kunna se långt in och långt bort är både användbart, ibland påfrestande men oftast en oerhörd tillgång.

En del har svårt att se hur och vilka detaljer som snabbt eller långsamt blir till en helhet, t ex en ny kultur, attityd, trend, samhälle. Tittar du nära och så ännu lite närmre, så ser du till slut vad som var den första händelsen som gjorde att det blev så här. När du hittat det så tittar du ännu lite närmre på det och ser vad du finner innanför/bortom detta. Men då behöver du vara tålmodig, ibland sitta still och titta länge utan att bli uttråkad eller stressad. Du behöver kunna gå nära och låta dig använda vår kanske viktigaste livsegenskap – nyfikenhet. Jag talar om den nyfikenhet som vill gå på upptäcktsfärd, den som inte behöver kontroll eller veta före den går iväg på en ibland ologisk eller osynlig väg. Den som styrs av glädje och upptäckar anda. Den nyfikenhet som vill veta och förstå mera. Den som inte fördömmer utan kommer från hjärtats trakter och är på riktigt intresserad.

Är du så tålmodig, trygg, nyfiken och på riktigt intresserad så ser du långt och kanske ända in till kärnan av händelsen. Tar du fram lite ödmjukhet också så kommer du ännu längre i din klarsynthet. Klarsynt sunt förnuft påvisar varför vi är där vi är och vad som därigenom är lösningen på de bekymmer och möjligheter vi just nu står i.

cropped-madeleine.jpg

Ibland behöver och kan man göra detta själv. Ibland behöver man vara flera individer som samlas och hjälps åt att tillsammans vara i dessa kvaliteer samtidigt för att se mer. Det finns en djup visdom som vi då kan få tag i tillsammans när inte en bestämmer utan vi tillsammans tar oss dit där vi ser mycket ur en liten vinkel.

Jag ser fram emot den dag då vi kan församla oss i gränsöverskridande breda sammankomster och titta nära och lyssna långt in efter lösningen på de för många ganska skrämmande samhälls- och miljöproblem vi just nu står i och inför. Det behöver inte ta lång tid att hitta nålen i höstacken om man gör det på riktigt. Hitta den nål som kan sy ihop de klyftor och sprickor där det naturliga livet just nu på olika sätt rinner ifrån oss människor och vår jord.

Lyfter vi på rätt sten så kan vi lösa denna kräftgång ganska snabbt, jag vet att det är så. Jag har samlat oliktänkare och människor och deras visdom många gånger kring samma bord och oj, vad de kan hitta tillsammans.

Det är ju inte bara tråkiga saker som växer just nu utan väldigt mycket gott också. Lösningar produceras parallellt och samtidigt på olika håll i världen, den värld som just nu står i ett stort, brett och också djupt systemskifte. Man hör ju på de orden att det är lite kämpigt att vara i ”djupt, brett, stort” men det blir genom det också bra när vi på riktigt kliver ur en rävsax som delar av vårt ”livssystem” har blivit.

I det allvarliga livsläge vi står i nu globalt, så är det verkligen inte bara politiska lösningar som vi ska ropa efter. Politiker är viktiga även i en framtid men deras lösningar just nu är för ofta på symptomnivå, de står instängda i en gammal ram och beslutar och vägrar se det. De visionerar inte tillräckligt långt och kanske flera av dem är rädda att bli exkluderade ur gemenskapen eller rollen. De breda grepp de tar är för kortsiktiga, om man tittar på hur nålen i höstacken på riktigt ser ut. De missar därav ofta det som utgör kärnan, vilket är riktigt allvarligt.

Politiker behövs kanske i en framtid och myndigheter också som en mindre kvalitets funktion och flera andra yrkesgrupper men framför allt behöver den civila människan träda fram. Då behöver också de andra backa en bra bit och jag undrar om de är beredda att göra det? Vi ”människor och medborgare” är vi beredda att kliva fram eller vill vi ha det bättre utan att göra vårt?

Om inte så kan vi inte återskapa den balans som jorden och allt levande behöver just nu. Har vi deligerat ansvaret för länge eller kanske det är så att en del tror sig må bra om de kan skylla på de andra. Det är också ett sätt att som ”offer” och ”privatsakkunnig” överleva och projicera bort ansvar när livet skakar om oss människor.

SAMSKAPA

Ponera att vi är många som vill och vågar kliva fram eller vågar backa och bjuda in flera. Då kan vi börja samskapa de visioner och ”utopier” som människan ju faktiskt vill leva men nästan har givit upp.

Jag tror att varje bygd behöver sätta sig ner i breda sammankomster för att hitta hållbara och kloka lokala lösningar. Hur omvandlar vi t ex våra handlings- och livskulturer där vi bor och lever?

  • Vad gör vi som skapar en kultur och omsorg som enklare ger människor det stöd de behöver när de behöver, hur kan vi tänka helt nytt och hållbart här just hos oss.
  • Vad gör vi för att inte föda in våra barn i ett stressat/sjukt liv och samhälle. Vad hindrar just våra unga att inte må bra och vad kan just vi göra för en sund utveckling för varje barn och ung.
  • Hur sår vi frön som ger den skörd vi vill leva i.
  • Vilka frön är viktiga att skydda eller att så nu för att vi skall få det bra både nu och senare, både du och jag.

Det ger skillnad i det stora omfånget att göra utveckling och hitta breda lösningar nära människan. Men mitt tips är att inte göra det där egot äger, för där är inte lösningen. Erfarenheter har lärt mig så. Dessa förändringar in i framtidens Nu! duschar inte egon med rosor, utan det ger näring till bara det bästa att gro. De egotörstande ulvarna kan då krångla och skria då deras scen och egobörs inte blir tillräckligt stor när alla skall ha det bra. Men det gör inget för en del tvätt flyger av från strecket i vinden till slut. De transformeras och blir till något annat bättre när nöden kräver till slut.

Efter metoo fungerar inte teknikerna längre för dessa människor såsom de gjorde förr. Ej heller självhävdelsen på andras bekostnad. Härskartekniker som den lilla mannen och kvinnan håller på med och använder som blåsbälg för sin existen, kan vi de flästa läsa igenom nu för tiden. Tack Berit Ås och @elaineekesvärd med flera för det! Tack också svenska folket för att ni tar in och mer och mer sätter ner foten på golvet eller djupt ner i naturens läckra mylla.

Vi säger ”stopp min kropp” eller stopp till ruvdrift här och där. Narcissismen börjar tappa fotfästet därav. Det sker inte genom att du är tyst och tänker ”De borde fatta att de inte skall göra så”. Den funkar inte. Men det funkar med att säga stop, även om du får göra det många många gånger. Det gör människor och samhället på flera håll nu. Ruvdrift som livsmotor börjar fungera sämre och sämre. Folk ser igenom och äcklas mer och mer av de människor som tjänar sin börs på bekostnad av andra och andras.

mNär änniskor sätter ner foten mer och mer då ryter de gamla ulvarna samtidigt högt som vargar i luften. De ryter för att vi skall bli rädda och backa, så stressade är de. Det är obekvämt att lyssna på men sedan vandrar de till slut hem tillbaka långt in i skogen. Kanske byter de där till mänskliga kläder igen långt in i skogen. För att leva med människoflocken igen, lämna ulvarnas sjövlande liv. Kanske faller de ihop och imploderar i ett hjärtattack.

Den sista kvinnan, barnet, mannen är snart slagen. Detta sker inte den dagen då de själva väljer att sluta ulva. Detta sker den dagen vi säger stop till skövling och övergrepp och gör det även då det sker i det lilla samanhanget hemmavid. Det är det lilla som blir det stora, allt hänger ihop. Många kvinnor och män har sagt stopp. Det sker när människan bestämt sig för vilken värld hon vill ha och vara. När människan gör sina val och handlingar utifrån det.

 

Foto 2019-07-03 14 09 30

DU – JAG – VI – ALLA

I min värld så församlas vi många olika. Vi hittar och formar tillsammans den verklighet vi vill ha, en intention eller en vision. Tillsammans är inte alltid lätt. Men det finns ingen annan väg. Man får träna och träna. Lyckas och misslyckas och säga ursäkta mig och tack så mycket. Man behöver måla tavlan, visionen tillsammans. Helt ok också om det är en utopi vi målar.  Utopier behövs för guide, riktmärke och tron på det bästa, och vem vet hur långt man kan komma om man börjar gå:).

Sedan när vi hittat fram till vår bild av framtiden de egenskaper och väldern vi lever då. Då först kan vi gå till politik och råda eller beordra dem att genomföra det vi i bygden/lokalt vill och behöver. Vi är politiken tillsammans med politiken. Det var bara så att vi tillät oss att puttas för långt bort från utvecklingsarbetet. Vi tänkte: ”ta hand om tillsammanslivet det verkar så tråkigt så jag tar hand om bara mig och mitt lilla vi”. Sedan fick politikerna bara vara de som övar på helhet och tillsammanshet. Det blir ju inte så bra om bara några är bra på tillsammanshetens varande och tänkande. Vi tappade bort oss och gav bort oss. Nu är vi som tur är ganska många som är tillbaka på banan igen. Villiga att bidra, ge och få.

Det system vi haft då vi lämnat ifrån oss handlingskraften till långa korridorer är inte gynsamt i längden. Kraften och medlen finns inte längre i det offentliga. Framför allt inte bara där. Kraften och resurserna finns också på annat håll så allt detta behöver samskapa.

Sådant samskapande med flera ytor, brickor skruvar och muttrar har jag jobbat med på olika sätt i 15 år och gillar´t fortfarande. Även om det många dagar varit tröttsamt och nästan dödligt slitsamt så kan jag inte sluta tycka om att finna lösningar där få ser den. Ja, jag har blivit bra på det. Det är inte alltid som man får se resultatet vad de ibland osynliga plattformar man bygger av trådar man drar ihop. Ofta kommer resultaten med en fördröjning men det är kul att se dem när de flutit upp ovan vattenytan och blivit synliga.

Jag har aldrig förstått att vi har en politisk tradition i det nationella arbetet som bygger på att ett vänster eller ett höger skall regera mot varandra. Den dynamiken är så åldersstinn för mig. Men vad det jag, jag vet bara det jag vet.

Breda sammankomster behöver ofta faciliteras oerhört noggrannt, med hög närvaro och ett öppet space. Det är ju t ex numera en allmän vetskap att narcissismen har tagit för många beslut åt den tysta massan då deras ego- och manipulationsbaserade korruption förr inte var synlig. Numera är den synlig för många både i bodar, korridorer och på torg. Därav har nya processmodeller filats på och fötts fram som gör att en bredare grupp klarar av att hjälpas åt att hitta gemensamma lösningar och idéer. Där egoboy´s och kvinnor inte kommer åt på samma sätt och skördar egna segrar på breddens bekostnad.

Framtidens lösningar ligger långt bortom det vi ser i dag. Framtidens välmående livsresultat kan skapas med breda dialoger som låter den djupa tidlösa intelligensen träda fram, lyssna och tala i oss.

jag och barnen, norge

 


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s