Det goda finns och räcker laget om

Att jobba med samarbeten där olika möts och vill finna sina gemensamma ytor och vägar framåt är roligt och skapar flöde och kraft.

Att jobba med samskapande i de större samhällsbärande systemen är inte svårare utan på flera sätt samma sak som i mindre organisationer eller i team. Det är människor och olika likheter som skall hitta sin gemensamma yta som de gillar att vara på tillsammans oavsett. Motstånd till förändring kan vara lika stark i en liten grupp som i en stor enhet. Flöde för förändring kan man öppna överallt. Att befästa en förändring och ge den stöd hela vägen är det inte alla som bestämmer sig för dock. En del stannar vid vill men lever inte förändringens alla steg.

Att fortsätta sitta kvar i en egen holk som är rik, även fast trädet man sitter på håller på att tyna bort är ingen smart ide´. Ändå är det många människor som anser sig smarta och ändå väljer att inte öppna upp dörren för olikheter. I det olikalika bor det hållbara. En del vill bygga murar och grindar för att hålla annat borta. Den vägen är dödens väg och det betalar sig dyrt för precis alla att vandra den vägen.

Att finna de ytor som överlappar där den gemensamma lösningsytan bor är roligt. Att hjälpa de olika att se och ge till det gemensamma utan att tappa sin särart och samtidigt vinna massor är en riktigt rolig och givande sysselsättning.

Att förstå att man kan sitta kvar på sin gren men också samtidigt ge näring och stöd till det gemensamma trädet. Trädet kan liknas vid vår gemensamma nationalekonomi eller vårt gemensamma samhälle. Denna uppgift att ge till helheten går aldrig att delegera helt till en politik eller statens ansvar. Varenda del av samhället liten som stor, privat eller offentlig enhet behöver göra sitt för att stärka detta gemensamma träd. Så att allt från rot till krona mår riktigt bra. Vi bor i olika kvarter där vi sitter på olika grenar men alla grenar utgår alltid och får näring från samma träd och näringskedjan kring det.

Oavsett antal medspelare och storlek på organisaionen eller sammanhanget så är det både enkelt, lätt, komplext och nödvändigt självklart att hitta samskapar ytor. När många olika proppelrar vill snurra dem åt samma håll då kommer man långt, snabbt och enkelt. Detta skapar medvind även om det inte blåser alls – Flöde.

Här blir då ingen vinnare utan alla vinner och det kan ibland vara just det som göra att motstånd vaknar och vinden vänder just nära målet. Litenheten blir synlig och rädslan vaknar: ” Då ser ju ingen att det är vi som är bäst, vi som kan”. Storheten klarar en förändrings alla steg. Litenheten har ofta kardborrar på sitt förkläde och försöker osynligt stoppa allt som gynnar helhet istället för enhet för att stoppa segern i egen ficka.

ALLT ÄR INTE FLÖDE

Att arbeta med stora gamla system kan ibland också göra en smått galen eller kraftigt sliten om man inte är fullt vaken för motståndets finurlighet. Rädsla är en oändlig uppfinnare. Narcissismen i människan är rädslans kusin och  vaknar ofta till då förändring som gagnar helheten och inte enhet (egot) sats igång. När denna karaktär vaknar och ser vart vinden blåser och försöker vända vinden, så syns knappt dess finurliga vingslag. Är man dock erfaren av att möta måståndets olika karaktärers ansikten så identifierar man just denna karaktär ganska snabbt. Dock är denna människa så oändligt bra på att göra sina mörka sidor osynliga och det syns inte så tydligt att hen har satt igång sitt vindspel. Hen kastar om vinden just i rätt läge som gör att få ser vem som vänt vinden. Osynligt sker det ofta. För mig är det oftast hur synligt som helst. Allt för många möten med just denna karaktärs litenhet har gjort att mina olika system signalerar ganska direkt. Kostsamma erfarenheter gör en klarsynt för litenhetens kurragömmalekar. Man får tillslut ett par 3D glasögon inbyggda som gör att man ser igenom ytan och hör vad som egentligen sägs och görs.

OFFENTLIGT TRYGGHETSSYSTEM

Mycket är historiskt bra utformat i vårt offentliga trygghetssystem och har skapat ett stödsystem som många länder är avundsglada på, men bäst före datum är passerat och oftare och oftare slår trögheten i och det låser sig. Att i detta hitta knappnålar som har samma färg eller samma uppdrag hos flera är för en utvecklare oftast riktigt tillfredställande. Det är motståndet som gör en trött.

Rädslan gör att vårt trygghetsystem snart är söndertrasat. Det är verkligen illa där inne i enheterna och framför allt i den gemensamma stammen. Löven faller efter år av stadig torka. Utanför dörren står människor som tänker att där inne finns min räddning. Där inne finns det flera fantastiska yrkesmänniskor som jobbar allt de kan för att lyda ”systemet”. Får de tid över någon sekund så ägnar de den tiden till att försöka se hur uppdraget kan utvecklas. När de märker att de inte har något gehör för det engagemanget funderar de på nästan all ledig tid hur de skall kunna byta yrke. Förhoppningsvis hinner de göra det innan de har stängt av sig eller bytt yrke.

ÄN GÅR DET ATT LÖSA UPP KNUTEN

När vi hittat nyckeln som tappats bort i myrstacken, då  kommer det kluriga. Nu ska det som fungerar bättre genomföras i de befintliga organisationerna. Då hamnar ibland mångas litenhet längst fram i besluten. ”men tänk om detta inte är det bästa? Vad händer med mig om jag inte förstår det nya och blir det inte dyrare år 1?”.

Ja, det blir dyrare år ett och sedan kommer en riktigt stor besparing åren efter det. Minskade kostnader och ökad effekt. Visst är det bra?

”Njae, det blir ju bättre på många sätt men tänk om min yrkesgrupp skall minska eller utgå? Sedan gör det ju mitt årsresultat rött och då bromsar det kanske vår framgång och min karriär?”

I förändring så startar ju ofta hjärnan att leta efter snabba strategiska överlevnads lösningar. Är man riktigt rädd så handlar dessa bara om en själv. Det är ett mänskligt beteende när rädslan slår sina klor i hjärnan. Man gör då mycket och ibland allt för att smyga ner en handbroms i fickan på besluten. Dyrt för samhället, medarbetare och människan som brukar tjänsten när  the fear får tag i handbromsen och omgivningen inte ser det. Denna rädsla gör att hjärnan jobbar på väldigt intelligent och argumenten för att inte förändra är verkligt kluriga och kortsisktigt intelligenta så många missar att se igenom dem. Ibland ligger motståndet på ledningsnivå och ibland bland medarbetarna.

Myndigheter är numera så pressade så nyskapardelen av hjärnan är ofta ställd på vänt för att de skall klara av allt det dagliga av övermäktigt arbete på få personer. Det blir svårt att se hela fyren bortom det dagliga. Blicken åker upp ibland men en oftast tappar man det långa siktet. Framför allt har det långa siktet på att människor i alla små samhällen skall må bra. Det uppdraget har människan själv nästan deligerat och kommuner har deligerat det uppdraget till myndigheter som bara är satta att få ur ”problemet” ur sin budget.  Det är faktiskt i dag deras faktiska första uppdrag både formellt och informellt. Kommunerna har stora kostnader och är bakbundna att göra något som gör att människorna, de som blir till samhället mår bra. Men de är inte bakbunda. De drar bara i gamla tradiga trådar som skapades när samhället såg helt annorlunda ut, helt annorlunda. Upp med blicken. Rita ny karta och håll sikte på fyren som leder oss till det goda roliga samhället. Det finns i byrålådan hos många av oss utvecklare.

Det är inte människorna i systemet som gör fel oftast. Det är ofta ”systemet” som skruvat fast skruven så hårt så att medarbetaren vägras tänka och framför allt inte känna själv. Även när känslan är den viktigaste beslutsbäraren för ett klokt omsorgsfullt beslut. Men systemet är ju vi människor. Varför lät vi det gå så här långt med att bibehålla strypande rutiner?

Flera  myndigheter och organisationer som jag samarbetat med, viktiga samhällsbärare har idag ett så pass stangerat flöde och ledarskap, att de tänker gammalt fortfarande när de tror att de skapar nytt. Tunnelseende vet vi ju är vanligt att få när vi står mitt i en storm. Fokus på detaljer blir vår överlevarhjärna bra på då.

En del organisationer går upp i en helikopter men ställer fortfarande frågor och letar svar hos de som står inne i stormens mitt. De har erfarenhet men har som sagt ofta ett lite trött tunnelseende. Vid ett paradigm så krävs det orädda och vidare vinklar på kikaren än vanligt i ett förändringsarbete.

Det var förr smärtsamt för mig att se att vi inte inser att vi står i ett skifte där helt nya ideer behöver våga sjösättas för att vi inte ska ha sönder vår välfärd  – vårt gemensamma trygghetsskapande samhällsystem i Sverige. Nu förstår jag att det är bäst det som sker. Att det som inte vågar röra på sig måste gå i aska för att nytt fungerande skall fullt ut få komma in.

BAKHALT eller NYVALLAT?

Sverige har bakhala skidor i en kraftig uppförsbacke. Vi tror ibland på en sorts vetenskap vars datum redan gått ut. Vi har också byggt ut ett ledarskap som till stor del bygger på att vara rationell, gärna lite narcissist, omsorgsblind och gärna penningknarkare. Allt är inte så men de som drar penslarna i besluten är definitivt där instängda i sin fyrkant med en dörr in och ut. Numera så är det avstängda ledarskapet kommet ganska långt ner i de offentliga organisationerna. Allt man tränar på blir man bra på. De andra som vill något bättre har lämnat. Förändring behövs, modig förändring behövs nu.

FRAMTIDEN BEHÖVER LJUSETS RAKETBRÄNSLE

Detta ovan nämnt är kanske en ganska kritisk och mörk bild som jag beskriver och som de flesta redan sett. Det skapar ju ingen bättring att tjata om det som inte är bra. Klart att vi behöver se vad vi gjort och vad vi gör som inte fungerar. Men det ger inte bränsle till det som är på väg. Vi vet ju redan alla att det vi är och gör just nu på många håll skapar ännu sämre klimat både på individ, grupp, samhälle och i hela ecokedjan. Så beskrivningen av att det inte fungerar är egentligen överflödig. Det är som sagt inte de som jobbar inom dessa områden som är ”bovar” för att det är som det är.

Vi har ALLA varit med och skapat detta i våra olika roller i de beslutsprocesser vi människor valt tillsammans som privatpersoner eller som medarbetare, ledare och politiker. I Sverige kan vi påverka beslut och riktningar om vi vill. Framför allt som konsument så har vi förändrat mycket av marknaden. Både genom att välja medvetet till det bättre och att jaga lågpris till det sämre. Vi är marknaden alla alla inblandade tillsammans. Vägen ur fällan är gemensam.

Jag vet att jag själv har varit med att skapa detta genom min röst i val, genom mitt agerande, mina handlingar och också genom min tystnad. Så ja, det fungerar inte så jädra bra just nu världsmaskinen. Den som just nu lånar jorden som spelplan och inte har så mycket tankar på att lämna något efter sig av det bästa. Läget är allvarligt. Men jag gör vad jag kan varje dag, så gott jag kan för att handla och välja så som jag vill att samhället på sikt skall se ut. Mitt liv blir ju just så som jag väljer att göra och vara. Ja, det är inte så lätt men jag kan ju aldrig kräva något av någon annan som jag själv inte klarar av att vara. Jag får träna vidare på att bli en ”människa på riktigt”.

HOPPSAMT

Jag är inte uppgiven och det är jag glad för. Jag är oftast hoppfull, inte alltid men nästan alltid. Jag har ju haft möjligheten att både i mitt arbete och idéellt, titta på nya lösningar på gamla problem och funnit fungerande modeller. Det ger tro till framtiden. Framtiden startar ju just nu idag där jag är. Vad gott finns här som fungerarar? Massor. Jag registrerar det varje dag och släpper fokuset på den skit som en del sysslar med. De är inga bra bilder för mitt öga och startar inte min propeller.

Jag har mött så många fantastiska människor i vårt trygghetsystem. Jag har också vid ett flertal tillfällen fått jobba som förändringsledare där och sett att det fungerar att göra på andra sätt. Vi har påvisat fantastiska siffror och att vi kan nå högre än uppdragsmålen. Jag och många med mig har visat att det går, så jag är hoppfull och kan leva tryggare för att jag vet att vi kan lösa det vi står i. Både när det gäller samhälle, människors psykiska ohälsa och naturens smärtsamma tillstånd.

ELFTE TIMMEN

NU, precis just nu behöver fler och fler kliva in och växa upp och göra egna riktigt tydliga medvetna val. Vi behöver vara lite tråkigt noggranna en stund nu. Det kan låta tråkigt men är härligt och det skapar riktigt bra dansgolv att dansa på för framtidens hipphopp och vals. Jag tänker inte vänta till sista dansen med att slipa golvet.

Att veta att lösningar är på väg och se att fler och fler vaknar till ur shoppingdvalan och ur ett gränslöst penning- eller relationsknarkande gör mig hoppfull. Fler och fler blir omtänksamma och mänskliga. Det gör det klart enklare därav att leva och också lättare att fokusera på lösningar. Men jag vet att många människor och framför allt många unga och många män och är uppgivna och tror inte riktigt att människan kan räta upp sig och göra gott igen. De iakttar dem som skyller låsningen och misslyckanden på andra och vägrar växa upp och själva göra det samhälle de vill bo i. Framtidstron är nästan hopplös på vissa håll. Farligt läge på flera plan. Jag lider ibland med dem och jobbar på lite extra som en ekorre för att öppna flöden där nya lösningar och varanden får ta plats.

UNG FRAMTIDSINTELLIGENT KRAFT

Att så många smarta unga mår dåligt och att beslutsfattarna gissar så fel om varför de unga skriar högt det är bekymmersamt. De vuxna är ofta arga på de unga och undrar varför de inte tar på sig gamla strumpor och skor och går i de äldres fotspår. De förstår inte att de kommer att resa sig upp och göra sitt när det finns ytor att vara på som stämmer med den värld de vill bidra till. De unga nu har starka patos där inne. Patos, logos och etos  som är svåra att få plats för i denna gamla murkna ek som industrifolket och penningknarkarna byggt.

Flera unga har blivit helt tysta och nästan apatiskt eller väldigt arga slår vilt, det är tragiskt att vi inte ser varför. Men återigen, vi ska vända detta för människan sägs vara väldans intelligent. Vi säger oss vara intelligentare än djuren? Just nu påvisar vi inte riktigt det som enhet. Vi fattar inte att allt och alla ju hänger ihop. Men, jag tror på han och henne och deras möjlighet att vakna och börja samskapa.

Jag tror på framtiden och jag vet att den är ljus och att den blir än mer så om vi tillsammans fler och fler tror på och fokuserar på att det är så: att människan kan.

Att vi igen och och igen övar på och hittar breda samarbeten för lösningskreation. Att vi övar på att vara tillsammans över osynliga och synliga gränser. De bästa lösningarna kommer där mitt i mellan och kan ge en riktning och en vision som är hållbar att sikta mot. För mig får den visionen gärna vara det som många kallar för en utopi. Bara vi börjar se den och gå mot den.

Att måla tavlan tillsammans är viktigt, vi har så olika bildspråk så många behöver vara med och dra penselns olika färger. Att gemensamt också hjälpas åt att läsa och uppdatera kartan på vägen har en viktig poäng. Vi behöver göra som man gjorde i de gamla samhällena, byalag och urbefolkningens cirklar där många möts och tillsammans ”ser” och förstår.

Då ser vi tror jag klart och tydligt fyrens ljus även i mörkret. Den som visar oss vägen dit där det goda finns och räcker laget om.

Foto 2019-07-21 10 01 11 (2)

Landsort sommaren 2019
´Sveriges äldsta fyr står stabilt där och lyser med sitt ljus när viåkt vilse’

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s