Det goda finns och räcker laget om

Att jobba med samarbeten där olika möts och vill finna sina gemensamma ytor och vägar framåt är roligt och skapar flöde och kraft.

Att jobba med samskapande i de större samhällsbärande systemen är inte svårare utan på flera sätt samma sak som i mindre organisationer eller i team. Det är människor och olika likheter som skall hitta sin gemensamma yta som de gillar att vara på tillsammans oavsett. Motstånd till förändring kan vara lika stark i en liten grupp som i en stor enhet. Flöde för förändring kan man öppna överallt. Att befästa en förändring och ge den stöd hela vägen är det inte alla som bestämmer sig för dock. En del stannar vid vill men lever inte förändringens alla steg.

Att fortsätta sitta kvar i en egen holk som är rik, även fast trädet man sitter på håller på att tyna bort är ingen smart ide´. Ändå är det många människor som anser sig smarta och ändå väljer att inte öppna upp dörren för olikheter. I det olika lika bor det hållbara. En del vill bygga murar och grindar för att hålla annat borta. Den vägen är dödens väg och det betalar sig dyrt för precis alla att vandra den vägen.

Att finna de ytor som överlappar där den gemensamma lösningsytan bor är roligt. Att hjälpa de olika att se och ge till det gemensamma utan att tappa sin särart och samtidigt vinna massor är en riktigt rolig och givande sysselsättning.

Att förstå att man kan sitta kvar på sin gren men också samtidigt ge näring och stöd till det gemensamma trädet. Trädet kan liknas vid vår gemensamma nationalekonomi eller vårt gemensamma samhälle. Denna uppgift att ge till helheten går aldrig att delegera helt till en politik eller statens ansvar. Varenda del av samhället liten som stor, privat eller offentlig enhet behöver göra sitt för att stärka detta gemensamma träd. Så att allt från rot till krona mår riktigt bra. Vi bor i olika kvarter där vi sitter på olika grenar men alla grenar utgår alltid och får näring från samma träd och näringskedjan kring det.

Oavsett antal medspelare och storlek på organisaionen eller sammanhanget så är det både enkelt, lätt, komplext och nödvändigt självklart att hitta samskapar ytor. När många olika proppelrar vill snurra dem åt samma håll då kommer man långt, snabbt och enkelt. Detta skapar medvind även om det inte blåser alls – Flöde.

Här blir då ingen vinnare utan alla vinner och det kan ibland vara just det som göra att motstånd vaknar och vinden vänder just nära målet. Litenheten blir synlig och rädslan vaknar: ” Då ser ju ingen att det är vi som är bäst, vi som kan”. Storheten klarar en förändrings alla steg. Litenheten har ofta kardborrar på sitt förkläde och försöker osynligt stoppa allt som gynnar helhet istället för enhet för att stoppa segern i egen ficka.

ALLT ÄR INTE FLÖDE

Att arbeta med stora gamla system är inte så svårt men det kan ibland också göra en smått galen eller kraftigt sliten om man inte är fullt vaken för motståndets finurlighet. Rädsla är en oändlig uppfinnare. Narcissismen i människan är rädslans kusin och  vaknar ofta till då förändring som gagnar helheten och inte enhet (egot) sats igång. När denna karaktär vaknar och ser vart vinden blåser och försöker vända vinden, så syns knappt dess finurliga vingslag. Är man dock erfaren av att möta måståndets olika karaktärers ansikten så identifierar man just denna karaktär ganska snabbt. Dock är denna människa så oändligt bra på att göra sina mörka sidor osynliga och det syns inte så tydligt att hen har satt igång sitt vindspel. Hen kastar om vinden just i rätt läge som gör att få ser vem som vänt vinden. Osynligt sker det ofta. För mig är det oftast hur synligt som helst. Allt för många möten med just denna karaktärs litenhet har gjort att mina olika system signalerar ganska direkt. Kostsamma erfarenheter gör en klarsynt för litenhetens kurragömmalekar. Man får tillslut ett par 3D glasögon inbyggda som gör att man ser igenom ytan och hör vad som egentligen sägs och görs.

OFFENTLIGT TRYGGHETSSYSTEM

Mycket är historiskt bra utformat i vårt offentliga trygghetssystem och har skapat ett stödsystem som många länder är avundsglada på, men bäst före datum är passerat och oftare och oftare slår trögheten i och det låser sig. Att i detta hitta knappnålar som har samma färg eller samma uppdrag hos flera är för en utvecklare oftast riktigt tillfredställande. När man hittar dem formar man det nya enkelt tillsammans det nya hållbara systemet. Detta är enkelt. Det är motståndet som gör en trött.

Rädslan gör att vårt trygghetsystem snart är söndertrasat. Det är verkligen illa där inne i enheterna och framför allt i den gemensamma stammen. Löven faller efter år av stadig torka. Utanför dörren står människor som tänker att där inne finns min räddning. Där inne finns det flera fantastiska yrkesmänniskor som jobbar allt de kan för att lyda ”systemet”. Får de tid över någon sekund så ägnar de den tiden till att försöka se hur uppdraget kan utvecklas. När de märker att de inte har något gehör för det engagemanget funderar de på nästan all ledig tid hur de skall kunna byta yrke. Förhoppningsvis hinner de göra det innan de har stängt av sig eller blivit sjuka.

ÄN GÅR DET ATT LÖSA UPP KNUTEN

När vi hittat nyckeln som tappats bort i myrstacken, byggt de nya fungerande myndighetssystemen, då  kommer det kluriga. Nu ska det som fungerar bättre genomföras i de befintliga organisationerna. Då hamnar ibland mångas litenhet längst fram i besluten. ”Vad händer med mig om jag inte förstår det nya och blir det inte dyrare år 1? Va händer med mig i det nya? Vad händer med mig i det nya?” rädslans frågor klingar på repetition i det inre. Hur många besparingar du än påvisat i det nya systemet så är förändringens rädsla och litenhet större.

”Ja, det blir dyrare år ett och sedan kommer en riktigt stor besparing åren efter det. Minskade kostnader och ökad effekt. Visst är det bra?”

”Njae, det blir ju bättre på många sätt men tänk om min yrkesgrupp skall minska eller utgå? Sedan gör det ju mitt årsresultat rött och då bromsar det kanske vår framgång och min karriär?”

I förändring så startar ju ofta hjärnan att leta efter snabba strategiska överlevnads lösningar. Är man riktigt rädd så handlar dessa bara om en själv. Det är ett mänskligt beteende när rädslans tankar slår sina klor i hjärnan. Man gör då mycket och ibland allt för att smyga ner en handbroms i fickan på besluten. Dyrt för samhället, medarbetare och människan som brukar tjänsten när  the Fear får tag i handbromsen och omgivningen inte ser det. Denna rädsla gör att hjärnan jobbar på väldigt intelligent och argumenten för att inte förändra är verkligt kluriga och kortsiktigt intelligenta så att många missar att se igenom dem. Ibland ligger motståndet på ledningsnivå och ibland bland medarbetarna som då snabbt blir informella ledare.

Myndigheter är numera så pressade så nyskapardelen av hjärnan är ofta ställd på vänt för att de skall klara av allt det dagliga av övermäktigt linjärt arbete på få personer. Det blir svårt att se hela fyren bortom det dagliga berget. Blicken åker upp ibland men en oftast tappar man det långa siktet. Framför allt ha det långa siktet att människor i alla små samhällen skall må bra. Det uppdraget har människan själv nästan deligerat det till politiken och kommuner har deligerat det uppdraget till myndigheter som bara är satta att få ur ”problemet” ur sin budget.  Det är idag faktiskt deras första uppdrag både formellt och informellt. Kommunerna har stora kostnader och är bakbundna att göra något som gör att människorna mår bra. Men de är inte bakbunda. De drar bara i gamla tradiga trådar som skapades när samhället såg helt annorlunda ut, helt annorlunda. Upp med blicken. Rita ny karta och håll sikte på fyren som leder oss till det goda roliga samhället. Det finns i byrålådan hos många av oss utvecklare.

Det är inte människorna i systemet just nu som gör fel. Det är ofta ”systemet” som skruvat fast skruven så hårt så att medarbetaren vägras tänka och framför allt inte känna själv. Även när känslan är den viktigaste beslutsbäraren för ett klokt omsorgsfullt beslut. Men systemet är ju vi människor. Varför lät vi det gå så här långt med att bibehålla strypande rutiner?

Flera  myndigheter och organisationer som jag samarbetat med, viktiga samhällsbärare har idag ett så pass stangerat flöde och ledarskap, att de tänker gammalt fortfarande när de tror att de skapar nytt. Tunnelseende vet vi ju är vanligt att få när vi står mitt i en storm. Fokus på detaljer blir vår överlevarhjärna bra på då.

En del organisationer går upp i en helikopter men ställer fortfarande frågor och letar svar hos de som står inne i stormens mitt. De har erfarenhet men har som sagt ofta ett lite trött tunnelseende. Vid ett paradigm så krävs det orädda och vidare vinklar på kikaren än vanligt i ett förändringsarbete.

Det var förr smärtsamt för mig att se att vi inte inser att vi står i ett skifte där helt nya ideer behöver våga sjösättas för att vi inte ska ha sönder vår välfärd  – vårt gemensamma trygghetsskapande samhällsystem i Sverige. Nu förstår jag att det är bäst det som sker. Att det som inte vågar röra på sig måste gå i aska för att nytt fungerande skall fullt ut få komma in.

BAKHALT eller NYVALLAT?

Sverige har bakhala skidor i en kraftig uppförsbacke. Vi tror ibland på en sorts vetenskap vars datum redan gått ut. Vi har också byggt ut ett ledarskap som till stor del bygger på att vara rationell, gärna lite narcissist, omsorgsblind och gärna penningknarkare. Allt är inte så men de som drar penslarna i besluten är definitivt instängda i sin fyrkant med en dörr in och ut. Numera så är det avstängda ledarskapet kommet ganska långt ner i de offentliga organisationerna. Allt man tränar på blir man bra på. De andra som vill något bättre har lämnat. Förändring behövs, modig förändring behövs nu.

FRAMTIDEN BEHÖVER LJUSETS RAKETBRÄNSLE

Detta ovan nämnt är kanske en ganska kritisk och mörk bild som jag beskriver och som de flesta redan sett. Det skapar ju ingen bättring att tjata om det som inte är bra. Klart att vi behöver se vad vi gjort och vad vi gör som inte fungerar. Men det ger inte bränsle till det som är på väg. Vi vet ju redan alla att det vi är och gör just nu på många håll skapar ännu sämre klimat både på individ, grupp, samhälle och i hela ecokedjan. Så beskrivningen av att det inte fungerar är egentligen överflödig. Det är som sagt inte de som jobbar inom dessa områden som är ”bovar” för att det är som det är.

Vi har ALLA varit med och skapat detta i våra olika roller i de beslutsprocesser vi människor valt tillsammans som privatpersoner eller som medarbetare, ledare och politiker. I Sverige kan vi påverka beslut och riktningar om vi vill. Framför allt som konsument så har vi förändrat mycket av marknaden. Både genom att välja medvetet till det bättre och att jaga lågpris till det sämre. Vi är marknaden alla alla inblandade tillsammans. Vägen ur fällan är gemensam.

Jag vet att jag själv har varit med att skapa detta genom min röst i val, genom mitt agerande, mina handlingar och också genom min tystnad. Så ja, det fungerar inte så jädra bra just nu världsmaskinen. Den som just nu lånar jorden som spelplan och inte har så mycket tankar på att lämna något efter sig av det bästa. Läget är allvarligt. Men jag gör vad jag kan varje dag, så gott jag kan för att handla och välja så som jag vill att samhället på sikt skall se ut. Mitt liv blir ju just så som jag väljer att göra och vara. Ja, det är inte så lätt men jag kan ju aldrig kräva något av någon annan som jag själv inte klarar av att vara. Jag får träna vidare på att bli en ”människa på riktigt”.

Hålla siktet på fyrens sken där framme och se hur nära det är nu.

Foto 2019-07-21 10 01 11 (2)

Landsort sommaren 2019
´Sveriges äldsta fyr står stabilt där och lyser med sitt ljus när viåkt vilse’

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s