Vandraren hittar alltid sin väg hem

Å, sköna sommar. Du tog mig verkligen till platser som jag inte tidigare hade sett. Platser som öga och fötter inte hade berört förut. Nya marker och ytor under mina fötter. Kroppen var lite vinglig och väderbiten efter en vår med röriga vindar. Därför behövde jag höja min närvaro för att alla sinnen skall fånga in och orientera sig enklare och snabbare när jag gick. Så där som sinnena alltid gör när de möter en ny miljö eller något nytt i en gammal: ”Skall jag skydda mig? Kan jag slappna av, känner jag igen det där? Behöver jag göra något? Hur är det här för mig? Kan jag vara trygg här? Är det härligt att vara här? Vill jag vara här? Scanningen går fort och omedvetet. Det tokiga är och blir om den scanningen bara pågår utanför mig själv eller scannern sänder bara från huvudet. Då kan det lätt bli att man vänder och går just där, där man vill vara kvar egentligen. Man kan vända på hälen och gå ifrån den bästa och varmaste famn till och med, när hjärnan åberopar minnen från rädda tider som flytt. Endast nuet är nu och dagsfärskt, om du kommer in bakom det som skuggar. Där är hjärta och intuition en bättre kommunikatör för nu sanning.

Jag är ändå ganska orädd som människa och då behöver man inte ha mod. Utan rädslor så behövs inget mod. Trygghet och tillit inne i kärnan gör plattformar överflödiga.  Inte alltid men oftast så slappnar jag av ganska direkt när jag kommer in i nya ytor. Bäst är om man redan innan kliver in i sitt lugn. Det blir som en lång klänning omkring mig och ofta har den ett skönt släp efter sig av lugn som glider med och jordar mig. Man får fånga upp sina egna bilder av hur det ser ut, då blir det starkare känsla även inne i mig. Andras oro får då svårt att tränga igenom. Sen finns situationer där jag fortfarande kan förlora mig. Då får man gå hem och städa lite noggrannare igen i en hörna där inne.

Jag är nyfiken på det mesta, vilket underlättar när miljöer förändras. Jag vet ju också att om jag för in oro i rummet så smittar och kryddar den allt där och jag får det samma i retur. Semestern vill inte sådant.

Fötterna hade som sagt inte gått på de här vägarna och de hade ju slitit hårt denna märkliga vår. Jag behöver vara lite extra fokuserad när jag vandrar, vill inte skada min fot igen. Jag behövde också vara noggrann med att höra vad jag vill, behöver och hur jag skall ta mig framåt. Det är bra att behöva vara lite så ”picky” ibland. Lite extra noggrann med vad man behöver för då ökar man hörbarheten i vad man egentligen har för behov och också tvingas till att ta plats för det.Man blir då steg för steg ännu vanare tryggare med att vara det tillsammans med andra. Vara hel, halv, svag, stark och allt annat samtidigt – så där som ju människan är, en blandning av allt.

Jag använder oftast ingen karta på min vandring om de är över en dag eller några timmar, för då slutar jag att se brett och mycket i varje steg. Då slocknar sinnena lite och huvudet jobbar med `vägfinneri´ och det blir inte riktigt lika bra eller `upplevelsebra´ i min värld.

Jag kollar ibland förstås av papperskartan  innan jag går iväg om jag är långt borta i fjällen. Eller så lyssnar på någons erfarenhet av platsen. För att t ex veta lite om var jag skall börja och gå in i naturen. Men för mycket detaljer från andra och av kartor förtar snabbt det egna lyssnandet i platsen och ibland missar man då den där viktigaste omkroken. Så jag tittar och sen viker jag ihop den och stoppar ”ansvarsfullt” ner den i ryggans botten. Det här är viktigt för mig att så mycket det går gå utan förutbestämd mall.

SINNENAS VISA VÄGVAL

Med alla sinnen öppna (vilket man ju verkligen kan ha i skogen, vid vattnet och i bland bergen utan att skadas) så uppmärksammar min hud vinden och temperaturförändingar i naturen och jag blir nyfiken på vad i naturen som gör att det är ett köldstråk just här på stigen? Jag försöker titta med ögonen efter tecken på det och inte tänka dem.

Öronen hör också massor ur den mängdmassa av ”småprat” som ju finns i naturen, framför allt i maj/juni, wow vilket kvitter. Näsan upplever också massor och visar vägen till just det som jag där och då vill vara nyfiken på.

Ögonen är många på en människa, det hoppas jag att du fått erfara. Dessa olika ögon ser nyanser på olika sätt, plan och vis.

Sinnena ritar om kartan under vägen, mycket av det som jag förnimmer redigerar om dess färger och sanningar vart efter. Förstås byter jag inte stig mer än att jag fortfarande går framåt och hittar hem igen. Jag har övat så mycket på detta i mina dar. Att gå både böjda och raka vägar och tänka böjda och raka tankar om vart annat. Detta ger livet så mycket glans och glitter. Jag gillar och mår bäst av den mixen av rakt och böjt.

Jag övar både i staden och i skogen på att släppa kontrollen. Lita till att mina sinnen leder mig på en krokig rak väg framåt dit där jag skall gå.

Foto 2019-06-27 18 43 50

Ibland går jag fel och då hamnar jag ännu mer rätt. Det är märkligt att det blir så gång på gång. Det bästa hittar jag ofta när jag går ”beside the mindmap”.

FOTVANDRA

Även den lite stelnade foten ”hörde” vart den skulle sätta ner sig och gå. Lite mer lyhörd  till och med kanske för att inte skada sig igen. Den bara foten trampade sällan på någon kotte eller sten. Den liksom plöjde sig fram med sinnesspröten långt ute, så där som djuren i naturen gör. När jag försöket gå med skor och trasig fot ramlade jag i leran två gånger så foten ville barfota och jag med.

Foto 2019-07-07 15 06 23
Foto från en fantastisk skulpturutställning i sommar  i Kalkugnen på vår granne, ön Oaxen söder om Södertälje. Utställningen pågår tom den 11/8 2019 http://oaxenbygdegard.se/

NATUREN LÄKER OCH JORDAR BARFOTA FÖTTER

Mina barfota fötter bär mig bättre och bättre i mossan och efter en vecka kan jag få på mig ett par skor och några dagar efter det ett par vandringskängor. Den förstelnade foten och den trötta kroppen vaknar och bär. Så glad är jag för det! Man blir lite extra tacksam för ett par nakna hela fötter, när de inte varit självklara kompisar på ett tag. Ja, de får förstås inte bara gå. De får dansa också denna sommar, de får klättra och fotbada samt lite annat av ”love” och refill framför brasan.

Jag får också förmånen att göra ett enskilt ”skogsbad” /Shinrin Yoko i Pärlälvsbergets urskog tillsammans med Skogsbads Guiden Petronella Sjöö. Vilken vipplyx! Tacksam…

Detta Japanska naturkoncept med Shinrin Yoko är så bra för oss människor. Har du inte gjort en sådan vandring så gjört. Det är inte bara en guidad skogsvandring eller en naturmindfulness. Det är något så finstilt bättre och det gör mig så gott. Detta naturliga men strukturerade koncept har Petra Ellora Caumfl med flera tagit in till Sverige och första utbildningen till Skogsbadsguide har just avverkats i Sverige http://shinrin-yokusweden.se/ Andra skogsbadguider som jobbat med detta länge i Sverige är också: Åsa Ottosson, Cecilia Lundin och Ulrika Krynitz. Jag kan varmt rekomendera dessa fem ovan nämnda fantastiska naturkvinnor,  alla erfarna skogsbadguider. Petra med flera håller på att essensera detta till en ursvensk modul som kanske än mer kan passa oss och vår svenska natur.

Cecilia Lundin mötte jag över en härlig lunch i Jokkmokk. Hon kan Jokkmokkstigarna och myrgången på sina fem fingrar. Pigg, glad och från hjärtat nyfiken på naturen, samhället och människans utvecklingen och livet i norr. Reser du upp i dessa trakter kring Jokkmokk så kan jag varmt rekomendera att konsultera henne som vis vägvisare.

Här är text från  hennes och några andra skogsbadsguiders hemsida ”Skogsbad Sveriges” som jag tycker beskriver väl detta med Skogsbad:

”Att skogsbada är vila och njutning – att släppa taget om vardagstankar, varva ner och hitta hem till sig själv i skogen. Det påverkar kroppen. Blodtrycket och halten av stresshormoner sjunker, immunförsvaret får en kick. Humöret stiger. Skogsbada kan du göra på egen hand, men med en guide kan du maxa effekten. Då blir det lättare att ge sig hän, släppa taget och verkligen fokusera på sinnesintrycken. Guiden liksom överröstar dina egna tankar som gärna vill dra iväg någon annanstans.”

http://www.skogsbadsverige.se/

Här är en annan länk som beskriver Skogsbad:

https://modernpsykologi.se/2018/08/15/skogsbada/ 

Åter till Lapplands starka och ofta orörda natur och min livsvandring denna sommar…

Helt makalöst vad nära skogen man kan komma in i en upplevelse och ett nu om en bra guide ledsagar en genom olika lager av sinnesmotstånd. Det här med vägen igenom motstånd i människan är jag ju så nyfiken på. Just den här skogen är ny för mig uppe vid polcirkeln så det blir extra spännande att vara nära i den och tränga igenom alla försvar att se den nära.

Människans motstånd att släppa fokus från allt runt omkring och komma nära nära nuets djupa ärliga berättelse är så fascinerande. Den berättelsen nuet ger då har för mig både bilder och också en text som skriver sig själv i mitt huvud. Jag har ju också numera förmågan att ta emot det mesta som kommer. Det guidar mig riktigt bra i mitt liv. Att lyssna till sin egen essens är oerhört viktigt för att ditt eget vägval skall komma från dig själv och inte från bruset omkring dig eller de sämsta kapitlen i din historiebok.

Här är bild från en av mina favoritklippor vid Kvikkjokks Fjällstation.

Foto 2019-07-28 10 42 53

När jag väl satt mig ner vid älven kan jag sitta och titta länge länge ut i ingenting. Där ser man mycket vill jag lova, man ”ser” på insidan inne i sig själv.  För alla människor fungerar det här olika. En del ser bilder, andra förnimmer färger. En del får till sig ord eller ser färgfält på insidan som beskriver något när de stannar upp i ett nu.

Andra blir stressade och får puls och vill gå snabbare ju mer de saktar ner. Stillheten triggar. Men älven är både snabb och långsam samtidigt så där brukar det fungera för många att stanna upp. Om man inte har ett trauma/chock kvar i sig som är kopplat till vatten, för då blir självklart t o m denna plats så friskt en stressplats.

LIKA OLIKA

Olika för olika skapar förutsättningar för en högre närvaro i stunden. Vetenskapen kan inte riktigt få fingret på vad det är som sker. Men en del positiva förändringar har magnetkameror påvisat och otroligt många är de positiva erfarenheterna för många människor. Hur de i yrkesliv och privat har fungerat bättre och upplevt många positiva effekter av att ”våga”/förmå att vara i nuet där allt är. Bättre sex blir det också förstås om du tränar på att vara i kontakt med dina sinnen tillsammans med en annan människa. Framför allt om hjärtat är med på riktigt i den övningen, annars kommer vi inte så nära oss själva.

VETSKAP VET

Det finns sanningar som vetenskapen inte kan se. Bland annat för att sanningen ser så olika ut hos olika och skulle därav inte kunna bevisas. Den behöver verkligen inte bevisas heller. Var människa vet som sagt själv och det räcker så gott och väl det.

Så här vid vattnet eller vid en meditation eller mindfullness övning ute eller inomhus kommer det omedvetna fram och blir till medvetenhet. I alla fall blir det så för mig och den vetskapen räcker.

När man är där så nära allt i stundens nu så hör och upplever man så mycket och ser ännu mer och det är fantastiskt. Om man inte tycker det är svårt att släppa på kontrollen vill säga, för då kan man tycka att det är läskigt.

Utan handbroms och ratt möter man sådant man inte kan förbereda sig på. Man kan t ex bli berörd vilket kan vara ovant för en del. Kanske bra då att börja att öva på känslan av t ex sorg som ju berättar så oändlig mycket om en själv till sig själv. Den känslan är viktig för människan att kunna vara i för att på riktigt må bra. Vi i väst har ofta lärt oss att fly den. Då hamnar vi till slut även på flykt från vår egen glädje.

Men där i närvarons mitt så möter oss oftast lyckan, stundens lycka. Hur kan det vara möjligt?  

Foto: Petronella Sjöö

Det kanske vi inte behöver veta. Det bara är så. Den finns där i mossan och kanske under eller bakom en stor sten eller ett träd. När du tittar länge på ett barn som leker eller ser ut över en trädgård eller en riktigt snygg form på något som du gillar.

Sätt dig ner en stund och luta dig tillbaka, släpp och sluta att kontrollera allt sorl omkring dig, så hör du till slut allt som ett möte med en annan människa är och det naturens stenar och träd har att berätta. Kan de prata undrar du kanske? Klart de kan om man bara stannar upp så pass länge och nära så att man hör den finstilta ”text” som de skriver inne i dig.

PRATET PÅ STAN

Allt man ser vart man går både i staden och i naturen berättar en massa saker för oss. De flesta vet ju att det är svårt att få tyst på allt prat i huvudet ibland. Där uppe i huvudet pratar också gammal ganska onyanserad information om vad vi skall tycka om människor och ting. Gammal ofta ouppdaterad ärvd eller gammal skåpmat.

Detta samtal jag försöker beskriva sker mer på intuitiv nivå och det i en närvaro där rädslan har gått och sovit middag och lämnat dig i fred och frid en stund. Allt vi möter sätter igång något i oss, medvetet eller omedvetet.

Allt vi möter är också i någon grad levande element så till vida att det finns i naturens naturlighet. Därav har det ett naturligt uttryck som som sagt bara hörs om man stannar upp och går riktigt nära med sina öppna sinnen.

Våra sinnen kan bara vara öppna när vi är trygga (eller när ett trauma har ”sprängt upp väggen” in till dem för att vi skall överleva och vi upplever allt på en högre nivå.

MILJÖ

Var vi än är så ”talar” miljöer till oss. Vi känner lukter, känner vinden mot vår hud. Vi påminns om saker, människor och olika tidevarv. Vi ser olika nyanser och former och vi hör det vi ”hör” med våra ögon, öron och vår intuition. Vi associerar och drar slutsatser, undrar och vet eller bara helt enkelt inte krånglar till det utan bara hör och förstår.

Men hallå, kan en sten prata? Det vet bara den som vet.

Jag vandrar vidare i min sommar och mina sinnen tar mig också med till platser som inte är där jag är. När jag känner doften av myren och ser blommorna här långt upp i norra Sverige så hamnar jag med doftsinnets hjälp via minneskartan i mig vid Tjärnarna i Norge. På hjortronmyren utanför Sörli där barnens farmor är född. Jag hamnar också utanför stugan på fjället i norra Dalarna där jag var när jag var tonåring många somrar och vintrar.

Jag hamnade med doftminnets hjälp också i sagoboken om Plupp som jag älskade som ung. Väl där med tankarna i barndomens fjäll så kom jag helt plötsligt ihåg fjällkorna och renarna som gick kring vår stuga i Dalarna när jag bar barn. Mina sinnen tar mig dit. Dit till den tiden då man inte hade stängsel kring djuren utan man litade till en annan ordning. Den ordning som renskötarna i norra Sverige fortfarande använder sig av. Renskötaren och samen  Rickard Lenthi i Tjåmotis, som vi träffar han visar oss vägar och väsen som vi inte mött förut. Tillbaka till nuet och jag kom tillbaka till lapplands urskog som jag just vandrade runt i och såg den gamla skogen som pratade såsom inte skogen gjort på många år. Detta norra landskap har något annat i sig som gör att jag berörs av dess styrka, kraft och otroliga skörhet. Vad gör Svea skog och vi Storstadsmänniskor med detta underbara svenska? Konsumtionen vi tror vi behöver knarka gör att vi stängt av vattnets naturliga flöde som borde ha rullat igenom hela landet och renat, tillfört mineraler och frön och delat vidare hela naturens kortlek. Vi behöver el och offrar ett naturligt flöde som håller det viktigaste vitala för människan och naturen vid liv. Det liv som ger oss allt och alla liv. Det har vi med vår höga intelligens och bildning stängt av. Jag mår illa när jag reser förbi det heliga fallet och den galna damm som sprutar ner el till förbrukningsorgien. En spännande sommar blev det som vanligt med verkligen en blandning av sött och salt.

Jag vandrar på olika stigar som berättar mycket om människan och naturens nu. Jag vandrar förbi sådant som jag är stolt över att vara en del av och sådant jag inte vill vara en skattedel av. Jag tror ändå på människan och att hon vaknat och gör andra val framåt nu.

Vandraren hittar alltid sin väg hem….


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s