”The Medemer principals”

Världens främsta ledare, de blir fler och fler.

Här en av de verkligt största i min värld: Etiopiens premiärminister ABIY AHMED

Mottagare av Nobels Fredspris 2019

Etiopiens premiärminister Abiy Ahmed. Arkivbild.

Foto: Francisco Seko

Sändningen från Fredsprisutdelningen i Oslo. Ett viktigt tal om av Abiy Ahmed och det tillsammans med nomineringen är också en viktig berättelse ur vår nutid. Den nutid som pågår parallellt i vår värld. Samtidigt som en svårigheter växer på en del gator och torg i världen, så byggs samtidigt på en annan gata eller i skogen en riktigt ljus framtiden på en hållbar jord. Lyssna här:

Nobels Fredspris delas ut – Framtidens berättelse

Abiy Ahmed vinnare av Nobels fredspris. Vinnare av min djupaste respekt och hoppfullhet. Detta tal är så fantastiskt klart och vittnar om att det verkligen är på väg att vända. Den här mannen pratar inte om en utopi, det är ingen utopi att vi kan leva i balans. Även om vägen framåt inte är rak och snabb så är den möjlig. Etiopien går före.

Etiopien och dess grannländer, Abiy och Gretas snabba framfart påvisar att mycket mer än det vi tror är möjligt. Utopi? Hans och folkets land och dess grannar håller just nu steg för steg på att bygga den sanningen. Ett land som verkar för möjligheten att leva med naturlagarna i stället för emot dem. Leva i balans med sig själv och med varandra. Människan vet och har alltid vetat längst inne i sig själv att ingen kan växa och förstärka sitt livs kvalitet på bekostnad av sin granne, naturen eller sig själv – ”The Medemer Principals”. I love that word; medemer. Människan skolade sig långt bort från den vägen och kan lika väl skola sig tillbaka. Det är bara ett eget val bort.

Denna sändning från Nobelprisets utdelning i Osla är så livsbejakande, så levande och visar på den nya era vi är på väg in i nu. Etiopien, Island, Buthan, Nya Zeeland går före och bygger sina länder i högre och högre grad på de världen som naturens visdom beskriver i oss människor. Den att människa, djur, jord, växtlighet räcker till alla den dagen då vi lever i balans med det samma.

Att tro på att det är möjligt är för mig en självklarhet. Jag ser det dagligen där jag går att mer och mer blir till det bättre igen. Jag ser också motsatsen dagligen om jag tittar på media en kort sekund och läser världen genom medias ögon (journalisten och människans lins; tidningar, TV och socialmedia). Den motsatsen media påvisar när de samlar människans brister i bilder, är verkligen en motsats för den motsätter sig människan vanliga naturliga varande.

När en människa lever mot sin egen inre ordning och lag – etik, livsgrund, moral, värdegrund – då blir hon stressad, ökar takten och jakten. Hon får en inre hög puls eller för låg puls, kanske ångest och blir vresig. Denna hon är lika ofta en man. Jakten på att klättra över andra och andras för att stå högst upp på livets så kallade ”prispall” har ett enormt högt pris när vi gör det på bekostnad av andra levande varelser och miljöer.  Det blir till en skuld inombords som det gäller att springa ifrån för att slippa höra det egna självföraktet ropa. Dämpandet av den egna rösten och obalansen på livets inre konton är kostsam och skapar ett liv i ständig jakt på mer eller annat.

The Medemer Principals  (för mig naturlagarna)  är en livskompass som prickar in rätt. Det blir som att slå ett perfekt rätt slag med tennisracket eller ett slickat skott mitt i basket nätet. Det blir en klang inne i magen när min handling möter mitt i pricken av vad min inre kompass säger att jag är, vill och bör göra. Då sprider det sig en skön känsla av glädje och lätthet. Jag lyckas inte alltid och jag lär var dag men mer och mer hittar jag rätt och kan låta det inre vetandet långt inne i mig handla och bli till ett enklare liv.

Om ni inte sett hela prisutdelningen både nomineringen och framför allt Abiy Ahmeds tal så gör det. Detta är för mig en del av det största som händer just nu. Detta påvisar för mig något viktig, det att tilliten och bevisen i världen är många nu på att människans uppvaknande och tillfrisknande ökar  och det i rask takt. Det gör att vi på fler och fler håll klarar av att motoriskt göra klimatets kullerbytta och relationernas och landa på fötterna som de vanliga jordefolk vi är. Landa på fötter igen i ett liv med den miljö och de relationer vi lever i. Där finns freden med jorden och där finns det riktigt roliga livet, dit ska vi!

En del har missförstått och tror att det är trist att leva så i balans med varandra och att det inte sker någon utveckling där. De kan inte ha mer fel. Den som utvecklar sitt liv på bekostnad av någon eller något annats balans, den lever ett stressat liv och i konflikt med sig själv. Jakten och kampen den driver på påkallar mycket skit på sin väg. Det livet banar väg rakt fram till en yttre och inre obalans. Där skapas en sur smak i munnen som man sedan var dag behöver manipulera bort. Det får förödande följder, tro mig jag har sett det så många många gånger i min vandring på jorden, i mitt yrke och i min närhet. Samhällets obalans startar i var människas inre kropp och blir till en motor i det gemensamma liv som vi människor lever i en bygd, i en stad, i ett land, på en jord.

Här är länken till hoppets tal nr 1 år 2019: Nobles Fredspris Abiy Ahmed

länk till fredsprisutdelningen 2019

 

Etiopiens premiärminister Abiy Ahmed. Arkivbild.

Foto: Francisco Seko