Det gör inte ont när knoppar brister

Beteendenörden i mig är fullt vaken just nu och iakttar nyfiket rörelser i världens brytpunkt våren 2020. Det är en svår tid. Mycket konstigt sker och samtidigt öppnar sig något riktigt fint och nytt. Det gör inte ont när knoppar brister heter det i dikten, men för dem som vet så gör det mycket ondare att hålla emot och låta knoppen implodera innanför skölden eller torka ihop inne i sitt skal.
När knoppar öppnar sig så säger tanken att det gör det ont i första steget innan vi ser, vet och upplever skönheten i det nya. Det som sen snabbt blir till en självklarhet när blomman öppnat sig fullt ut och det är fully flower, power, vals & rockNroll.
Hjärnan tror sedan gammalt att det gör ont och ropar i förändringens tid; nej! stopp! Hjärnan som många gjort till livets huvudkontor, den tycker alltid en massa saker om det okända, det som den inte vet något om alls men tror sig veta allt.
90228541_10214996088606559_6935462964233240576_n
En otränad hjärna är oftast rädd inför det nya. Just nu visar sig mycket nytt runt om i världen och i byn. Jag tränade för länge sedan mycket och länge på att inte lyssna på den gamla tankens berättelse som hjärnan allt för ofta ger mig, så det går riktigt bra nu. Träning – Övning. Jag lyssnar och hör mer och ser längre om jag hör inifrån, bortom hjärnan. Med ihärdig enveten träning på att släppa hjärnans gamla tankeimpuls, så swishar man till slut enkelt över till den del där alla nu-svar alltid och klarare, snabbare finns.
I dessa kaostider i världen så blir det än mer nödvändigt att släppa tankarnas värld ett tag nu och då – verkligen nödvändigt. Att gå med larmet på i fickan hela dagarna blir omöjligt och skadligt. Så nu ni😊 släpp handbroms, nödbroms och mesbroms. Just nu i detta märkliga race som världen rullar upp behöver vi ta steg, göra val, för att kunna kliva in fullt ut i den nya stassen/livet/beteendet.
Så jag tippar mig just nu över kanten, väljer och hoppar över stupet från då till nu. Det gör INTE ont när knoppar brister. Det känns inte alls att öppna sig inför det nya om du får tyst på hjärnans tjatmaskin från den svartvita filmens tid. Det blir äntligen tyst och jag blir så trygg. Så nu står jag inne i det nya. Möt mig där. Love is the shit!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s