Tiden nu – maj 2020

Vi är vana att rädda liv, inte att lägga folk i säckar!

Jag rensar otroligt mycket just nu i vad jag tar in. Denna länk är jag så glad att ha öppnat se 3 min klippet här på svt nyheter Dels så att jag kan hjälpa och dels så fick jag möjlighet att komma in i vårdrummet och i sjuksköterskans inre ett steg till. In i en sanning om en svår och unik tid. En tid där folk dör och folk vaknar upp ömsom och samtidigt. Denna korta rapport känns och det är jag glad för så att jag känner var vi är just nu i tiden.

Se gärna denna nyhetssändning och möt en riktigt vacker och viktig sjuksköterskas reflektion om tiden nu. Livet nu inom vården, så vackert, starkt och viktigt beskrivet av Matilda Nygren, Sjuksköterska.

Vad kan vem göra för alla vårdhjältar?

Vad kan jag göra?

Nu vet jag det!

Tusen tack för Du Matilda🍀💚🌱

matilda nygren sjuksköterska

Foto: Matilda Nygren

Människan utanför sjukhuset får även just nu möta döden, ibland även tacksamheten för livet i en och samma dag. Det är samtidigt inget unikt för den perioden vi är i. Livet levs så alltid men då mer ”utspätt” och känslolivet också därmed. Nu är det extra koncentrerat och centrerat just det som är ett liv och döden tillsammans. Kan vara svårt att ta emot det så starkt och samtidigt för oss, framför allt om vi undvikit ett helt liv att träna den ”livsmuskeln”. Kanske framför allt för oss i väst där många flytt det naturliga livsrummet under 100 år. Inget bra jubileum för nu smärtar livet extra svårt för många,  framför allt de som inte vet vad som sker efter döden.

Folk dör och det är alltid smärtsamt att lämna varandra. Samtidigt så vaknar folk upp genom pandemin till ett nytt liv och sekel. 

Smärta, sorg, rädsla…. de känslorna har vi tidigare flytt; konsumerat och producerat oss ifrån. Det undvikandet gör oss driftstyrda. Den driften har söndrat jorden och relationerna mellan människor och länder därav. Driften att fly obekväma känslor gör att en allt för stor del av jordens befolkning lever runt för att finna överlevnaden utanför sig själv. En driftstyrd människa kan göra saker som de egentligen inte är på riktigt stolta över både mot människor, moderjord och sig själva. En människa kan träna sig i att fly sanningar som knackar på där inne i livskroppen. Den driften har styrt världen länge nu; erövra och konsumera och finna korta kickar och belöningar i endorfinsystemet och i den yttre världen. Allt för att tillhöra. Allt handlar om anknytning och att knyta an igen. Just nu är det möjligt för människor i den karantän vi just nu lever.  Pandemin kommer och räddar oss från detta jagande och skadande beteende en stund. Jakten är parkerad i garaget kanske till och med begraven för en del? Hinner vi ställa om vår hjärna, nervsystem och driftsystem under detta stopp? Hur lång är en beteendeloop i ett 2020.

Nu står vi i ett livs olika delar samtidigt och för en del då med en ganska låg förmåga att fånga upp oss själva i en smärtsam passage. Det är just den förmågan som nu utvecklas samtidigt och parallellt i denna kris. ”Wake up call” – de är många sådana just nu, vilken tur. Vi människor behöver sannerligen vakna. En del klarar av att ”pånyttfödas” vakna upp ur rovdriften och en andra människors nervsystem får panik då, av tidens enorma stress och känslostormar och larmar i hjärna/tankar/hjärta/känsloliv vilket gör och ger komplikationer.

Icke dock att förringa hur normalt svårt det är just nu för oss alla i allt det oerhörda som sker just nu. Det är också mänskligt att detta vi står i tillsammans just nu är smärtsamt.

Vårdpersonalen i världen har det ännu värre då de ”badar i daglig livssmärta” i långa långa arbetspass. De bär ett oerhört tungt lass. Hur kan vi hjälpa och underlätta för dem? Det jobbar som i en krigstid just nu. Vad bidrar vi med för dem nu och efter. Handledning, avslappning, kärlek, avlastning, påfyllning? Hur många dagars paus behöver en vårdpersonal mellan arbetspassen för att hinna ”rena” sig från allt trauma hen står i? Har vi råd med att inte ge dem detta just nu, moral nog att se det vi behöver göra för dem?

Sjukhuspräster var är ni? Är kyrkan tom nu eller är den överbelastad? Är det inte ni som skall stå bredvid var bädd och vid sjuksysters sida när jordelivet är över?

Sjukvårdsledning: Är ni breddade i er kompetens just nu för krisläget och traumat som er personal badar i just nu? Vad sker just nu? Vad står vi i efter detta när en hel yrkeskår vaknar efter ett dygnetruntarbete tankemässigt och känslomässigt i flera månader?

Jag säger det igen:

Vad kan vem göra för alla vårdhjältar? 

Vad kan jag göra? 

Nu vet jag!

Tack Tack Matilda Nygren🙏

 

cropped-67075bbd-c192-4145-b84a-fe23e150dad32.jpeg

Madeleine Söderström
Grandmother Sweden
The Council of the European Grandmothers

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s