Mycorrhiza och Birgejupmi


MYCORRHIZA Det är nog ett av vår tids vackraste och viktigaste ord för förståelsen av liv, helhet och samband.
New York Times artikel om Suzanne Simards mångåriga forskning om skogen, samarbetet och mycorrhizans betydelse för livet på jorden finns här att läsa. Och här är en annan artikel: https://www.nytimes.com/interactive/2020/12/02/magazine/tree-communication-mycorrhiza.html om Mycorrhizans betydelse för liv och samarbetet i naturen: https://www.natursidan.se/nyheter/svampars-mykorrhiza-lagrar-koldioxid-och-hjalper-skogen-med-naring/. Du kanske inte är så intresserad av skogen, naturen eller ett märkligt ord ”Myhorrhiza? Du kanske tycker att det viktigaste är det som handlar om dig? I så fall behöver du verkligen läsa vidare för jag tror att du behöver kliva in i detta. Det har nämligen aldrig handlar om dig eller om mig. Ej heller om skogen. Det har hela tiden handlar om allt samtidigt. Den helhet som skolan missade att fullt ut förmedla, så ej heller våra föräldrar allt som oftast. Du vill mer än så här va´? Det är just så det kan bli om vi är noggranna nu under några viktiga år. Vi är många som behöver förstå designen av vår värld, dess delar och dess helhet. Det handlar nämligen om både dig och mig och om hur dessa träd kan sno från dej allt det du drömmer om.

Vandringsstig i skogen i Tjåmotis – Jokkmokk – Sverige

Varför är detta viktigt då? Jo för om vi fler och fler i detta långa mellanrum som människan är i (Pandemin 202021), förstår på ett djupare och mer realistiskt plan att allt är i relation till varandra. Alla människor är beroende av varandras balans för att vi skall hålla oss friska och jorden hel. Människans relation till allt annat liv i den natur vi ingår i behöver också vara i balans. Vad den balansen och omsorgen betyder för vårt liv och vår hälsa och för att vi inte skall infektera varandra på en mängd olika sätt över livsgränser och artgränser det vet människan egentligen om hon sätter örat nära sin vetskap. CV19 är bara ett av många bevis på den obalans vi skapat med vår intelligens. Relationsbalans – Växters relation till varandra, djur och människor i en lång viktig kedja som allt tillsammans balanserar brist och återhämtning.

Vetskap om hur träden t ex har en bredare betydelse för många flöden. För vattenflöden, för att rena luft och bibehålla kraften och långsiktigheten i skogens livssystem som är en del av vårt bräckliga men starka system. Vetskap om hur vattnet inte bara är där utan förflyttar näring och frön och en hel del annat viktigt som bara jorden vet. Hur träden är otroligt betydelsefulla för t ex grundvatten och hur vattnet har en stor betydelse bortom det vi förstått och kan se med vårt blotta öga. Detta börjar nu bli uppenbart för många då fler och fler i Sverige vandrat i vår ”allemansskog” under karantäntiden 2020/21. Varför kan vi inte återgå till ett onormalt normalt igen? Varför måste vi bry oss om hur träd, djur, skogar och vatten mår? Hur hänger liv samman med varandra egentligen? Jo, just så allt liv hänger samman med varandra. Allt liv beror och gror genom varandra. Ingen mindre ingen större. Människan är lika viktig som humlan. Humlan lika viktig som människan.


….och nu ett annat otroligt vackert viktigt samiskt ord som jag lärt mig i veckan: BIRGEJUPMI som är ett enda ord för allt detta samtidigt: ”Människor, djur och natur är likvärdiga och samarbetar för att klara sig och ha det bra”. Hur kunde vi tappa bort det ordet? Det var ju väldans dumt. Men eftersom människan inte är dum så kan vi återknyta kontakten med den kunskap som vi släppt eller tappat bort på vägen.

Men hur kommer vi runt det här allvarliga läget vi står i nu där vi gjort människorna riktigt sjuka och så även djur och natur kan man ju undra? Vi kommer inte runt det utan kan och ska gå igenom det, igenom den förändring som pågår och det skall vi göra i ökande stigande takt. Rak i ryggen och utan gnäll. Gnälla när man fick städa sitt eget rum gjorde man upp still ca 13 års ålder. Sedan fattade man att det ingick städning efter festen. Inte alltid så kul men man gjorde det och nu är det städdags igen. Kommer du ihåg känslan från när du städade sista och allt vara klart och du luta dig tillbaka och kände hur fritt och skönt rummen kändes och hur nöjd du var? Hur du undrade varför du inte städat tidigare?

Vi kan det och vi klarar det för vi har gjort det förut. Hur då? Ja, gåtan håller på att lösas och den består kanske av många bitar i sin lösning eller kanske är det bara en? Hur som så ligger lösningarna precis framför våra fötter och väntar på att vi skall växa upp några sekunder till för att sedan göra det vi vet. Det vi vet och så gör det vrider om nyckeln i låset och öppnar ”den runda dörren”.

Allt som vi behöver av vetskap och medvetenhet för att klara att leva i relation med varandra på ett helt sätt finns hos oss redan, tillgänglig och möjlig att använda. Den vetskapen kan vi men den kan också döljas för oss där på vägen. Litenheten jagar storheten och förblindar sig intill döden. Sådana har vi blivit. Nej, men förresten vi har varit det men sådana är vi ju ej längre! Helheten börjar förstås av fler och fler. Fler och fler lägger pussel och vill något annat. Det vanliga det enkelt rika. I Sverige händer mycket bra och spännande. Samtidigt som vi är och behöver bli bättre på att ta hand om och vårda allas våra miljöer, alla våra barn, alla våra relationer och det mer och mer med en gemensam levande intention. Den impulsen har redan startat, samtidigt som söndring pågår på flera håll i världen så är riktigt mycket bra i gång a la redan. Därav också att skriet från det gamla eskalerar. Så sker alltid i en övergång.

Vändning


En väl belönad samhällsinvestering är att finnas där tidigt för barnen och förstärka relationsbygget med allt som lever och med sig själv i unga år. Relationer är inte lätt. Det är svårare än matte men samtidigt också enkelt om man stödjer den processen. Skolan är en viktig plats för just detta. Sverige har en stor möjlighet här då vi har nästan alla barn på förskola och skola. Där finns en arena att hjälpa barnen en hel och klok väg. Den kompetensen har barnen med sig från födseln men för de flesta barn så behöver den stärkas och stödjas genom de unga ibland tuffa åren, så att förmågan behålls och stärks. Skoltiden raserar mycket för många förstår vi nu, det är inte så klokt att fortsätta investera i det dyra upplägget. In med fler olika vuxna i skolmiljön och en breddad uppdragsbeskrivning till skolan! Skoltiden kan förstärka den hela kompetens som barn har i sitt DNA.

Barn behöver tydlighet och compassion, kärlek, genuina och ärliga trygga relationer och en levande nyfikenhet. Det är basen för en lärande miljö!

När vi låter människor fara illa så att det sedan enkelt kan bli värvade in i farliga livs- och handelskultur, då är vi alla illa ute, alla tillsammans men framför allt barnen – ”lost in fog”. Där lever vi och handlar senare fortsatt destruktivt i våra affärer som vuxna och fortsätter med det vi lärt oss som främjar ett system som går över relationers och planetära gränser. Ja, då är vi illa ute tillsammans igen. Liv är verkligen en lång-bred-hel kedja av relationer och kedjan rör sig rakt över och igenom alla gränser och skikt. När alla förstår det så bygger vi inga murar längre när vi förstår att vi inte kan stänga något ute, intet.

Många kvinnor har alltid vetat detta. De har i alla tider tyckt att det är viktigt att ta hand om barn och unga. Vi har alltid gjort det fast pengalönen har varit dålig så har belöningen varit rik. Det finns inga viktigare uppdrag än de inom skola, vård, förlossning och omsorg. De är A och resten B-Ö. När A fungerar så fungerar resten av alfabetet också. Tråkigt nog har vi kvinnor inte förrän nu höjt rösten tillräckligt högt gällande relationers betydelse och barnens och de äldres omsorg. Nu har proppen gått ur halsen och nu kräver vi detta. Vi vill bara det och det finns ingen annan väg. Pandemin har också pekat fingret på de äldres omsorgs och dysfunktionen där, det som vi kvinnor och anhöriga ropat om i flera år. Det är nu synligt på ett förödande sätt.

Äppelblom & Magnolia

Vår relationskompetens är lite låg just nu men den ökar även den som tur är genom pandemin. Relationers väv och beteendevetenskapen som vävstol är urviktig i detta sammanhang. Den vetskapen bor i mitt hjärta var dag och tillsammans med den förundran och ödmjukheten inför naturens enorma intelligens och skönheten. När olika möts så blir det så vackert och nytt kommer genom detta.

När människor inte tas om hand på ett sunt och varmt sätt tidigt så sluter människan sig och stänger sin blomma och lockas till en ”sjukgörande” livssyn. Då kan man sedan enklare utan att känna eller blinka begå övergrepp på vad vi gemensamt tål, vad livets gränser klarar av. Så skolar vi tyvärr våra barn när vi inte hinner med dem i skolan eller hemma, en omskolning till att bli en avstängd unge och sedan vuxna utan gränser. Man kan då som vuxen köpa, sälja och göra nästan vad och hur som, till vem som, utan att stanna upp och kunna höra vad som händer med helheten. Vem bryr sig! är ofta svaret när man pratar med den som gjort något riktigt illa. Har vi stängt av den ”hörseln2 så blir det tillslut inte svårt att göra, ta och skövla över gränser. Att söndra relationer och söndra liv blir då ingen svårighet. Att leva i samklang blir i stället en svårighet och också tråkighet. Vi skapade ett liv i västvärlden som gjorde att vi tappade bort den oerhört viktiga kunskapen om hur livets tråd väver sig stark och hel. Vi kallar oss för rika fast vi gärna gör varandra fattiga. Den rikedomen är verkligt fattig om än börsen är full så är hjärtat tomt och livet ofta ett ständigt eko.


MEN jag tror på människan och att hon vänder denna trend att använda jorden för sina egna lugnande syften. Att hon i timma 11a vågar använda sitt självledarskap och slutar att använda jordens levande organism som en självförverkligande och tillfälligt lugnande drog. Drogen att göra pengar på den vackra guldtråd som starkt och skört bär vårt liv på jorden. Den som tillfälligt gör oss stora i vår lilla spegel men egentligen väldigt små i en större spegel. Skogen kan vi leva av och vi kan skörda träden till saker som vi behöver, vattnet kan ge oss kraft och näring genom sitt starka flöde, men vi kan bara ta just det som vi på riktigt behöver. Det ser man om man klättrar upp i trädet och tittar långt in och långt fram och ser hela bilden.

Nu jagar vi efter mycket mer än vi mäktar med, det behöver vi inte. Vi kan må väl utan jaktens lust. Lusten finns i annat, hur kan vi göra så att fler finner åter lusten i annat än i den jäktande jakten på mer? Jag ber om var dag att den pandemi som bromsat upp jakten på den försvunna diamanten skall hinna hjälpa oss att titta inåt och där hemma hitta svaret på varför vi är där vi är. Att vi inte bara fokuserar på vaccin och andra lösningar utan på varför vi är sjuka, arga och stressade tävlande ovänner i västvärlden. Vi som trott att vi har allt vi behöver. Vad sprang vi ifrån och varför har människan sprungit in på en bakgård när lustens gård finns runt hörnet och vägen är öppen dit in? Vi rusade förblindade ifrån varandra, vände den andre ryggen och gick snåla hem till vår borg och byggde grindar. Så fel det var och vilket magplask det blev, splash!

Det fina är att som den beteendenörd jag är så kan jag nu i flera delar se när jag tittar omkring mig, hur vi sakta och samtidigt riktigt snabbt vänder oss om från magplasket upp på rygg igen. Fler och fler ligger också kvar på rygg och flyter runt och ser upp på solen som värmer oss och börjar bli riktigt nyfikna på hur och varför solen kan vara så varm och varför den ger sånt glitter i trädkronorna och i vattnet. För det behöver man tid om man skall kunna titta så länge och långt, den tiden gav oss pandemin. Varför viner vinden i träden? Varför skapas surfvågor på vattnet? Det är just nu också många som undrar om det är sant att maten och örterna finns fritt i skogen och i trädgården, till och med bland ogräsen?

Att allt hänger samman. Det hinner vi nu se och fördjupa oss i och fler och fler gör det när vi stannar upp och går långsammare, på pandemins smala väg. En enda lång långsam ”mindfulness turne” genom året 2020/21. Året som handlar om vad som ger och håller LIV i allt levande i en viktig familj, i ett viktigt lokalsamhälle, i en viktig skog på en genialiskt väl sammansatt och otroligt vacker planet.

Vattnet vid Kvikkjokk Fjällstation

Advent är väntans tid och förberedelsens tid för ett helt nytt år och en helt ny tid 2021, det liv vi föder in i det. Vad gör du och vad gör jag med denna adventsöndag i december för att stärka vår egen livstråd och genom det vår gemensamma? Jag tror inte att vi behöver göra det så svårt utan som vanligt börja hos oss själva : göra gott i all enkelhet och idag ta hand om det viktigaste vi är och det vi har omkring oss och göra det på ett sätt som gör att marken, rummen och platsen vi lämnar var dag är lite vackrare, lite snyggare än de var när du kom och genom det, göra dig själv och omgivningen glad i sann Birgejupmi anda.

BIRGEJUPMI ett enda ord för allt detta: ”Människor, djur och natur är likvärdiga och samarbetar för att klara sig och ha det bra”. Hur kunde vi tappa bort det ordet? Vilken tur att vi hittat det igen och förstår att det är viktigt. Livsviktigt.

Med önskan om en skön söndag och andra advent till er alla!

#BIRGEJUPMI

#MYCORHIZZA


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s