Älska skog

SKOGENS DAG idag 21 mars.

På hennes egen dag vill jag säga från mitt hjärta: Jag ÄLSKAR dig skogen!

Har du också vandrat extra mycket mellan träden i skogen under detta märkliga år 20/21? Tycker du om att gå, springa, fika i en blandskog eller sitta lutad mot ett träd i mossan och låta vårens första strålar värma ansiktet. Vila där på stenen och bli påfylld av skogens lugn, tilltalad av dess enkelhet och kravlöshet. Sniffa in i näsan den läkande rena luft som finns just där, luft som är full av allt man behöver.

Den bilden av en rik skog, den platsen och de träden behöver vi nu tillsammans värna. Detta är inget larm utan ett fullkomligt faktum att skogen nu skördas lika rakt av och snabbt som vetet på åkern. I stället ersätts skogarna som ni vet med planteringar av bara en trädsort per yta. Två trädsorter en i taget. Vandrar vi längre fram några år i skogens historia så finns där endast och bara med några undantag: gran och tall – gran och tall – i raka led. Vi sågar i blindo på vår egen gren, den vi sitter på och vi hör hur det knakar och känner lite olust när det gungar, kanske mår vi lite illa till och med.

Stigen som vandrats i mång många år av mången människa och djur – Jokkmokk

Ja, vi sitter där på grenen och tittar på medan det händer. Kanske för att vi tänker att den här beskrivningen av en riktig skogs stora betydelse, hur den då samtidigt rensas bort inte kan vara sant i en modern tid full av räknemaskiner och kalkylark eller? Är det så att maskineriet går som en ångvält över skogen just nu medan några av er fikar i ett ”naturresarvat” ,en rik orörd skog nära storstaden? i den skogen kan det vara svårt att förstå hur ångvälten går tvärs över landets skogar. Förstå och veta att vi tillsammans på olika sätt faktiskt kan och bör trycka på paus eller avstängningsknappen på maskineriet? För skogens skull och också för alla dem som jobbar inom skogsnäringen i alla led som nu dagligen gör brott på sig själva och sin familj. Forcerade av en skogspolitik och marknad som gapar efter mer i en takt än vad som egentligen är möjligt. Den marknaden är vi, alla vi tillsammans, vilken kraft vi har och hur använder vi den?

Fundringar, klurigheter och kaffepaus i skogen – Mörkö/Södertälje

Det som rör sig i mitt huvud just nu när jag sitter i mossan med koppen i handen är: Var/vem kan och bör jag bäst stödja? Hur verkar jag på bästa enkla sätt för det som gör att vi når hela vägen fram till ett bestämt tryck på paus/stoppknappen. Når till ett ”slow down” läge som ger oss respit till dess att vi många tillsammans hittat en möjlig och regenerativ väg framåt som håller?

Föraktet jag hör ropa i starka uttryck från olika håll ser jag ökar försvar och motstånd och blir till bränsle för sågen. Jag tänker också mycket på dem som sitter i sågmaskiner och bakom skrivbord som gått i fällan till att utföra övergrepp på framtida värden och på levande material. Sådant känns när det är dags att sova och jag vet ju också att den skulden finns det inga långsiktigt fungerande piller mot.

Det som också rör sig i mitt huvud: Samtidigt som jag letar efter förändringsviljan i det som pågår undrar jag, hur ser jag till att ha stort fokus på det nya som gror? Hur tar jag tid på mig att hälla över en massa tillit, kraft, rent vatten och annat bränsle över maskineriet på de sunda och viktiga idéer och initiativ som vi nu ser parallellt växa fram på många håll. Hur gör jag dem synliga för att tas emot av mer än många?

Foten på ny mark

Rik vild blandskog i Kvikkjokk på fjällnära mark – snart tillgänglig i bara några få naturreservat
runt om i landet Sverige

Att byta fot när man gått på en väg länge kräver att det finns ny mark som man tror på för att våga lyfta och för att sedan sätta ner foten just där, i det nya ovissa. Vad gör jag Madeleine för att växa den breda fåra av ”best practice” berättelser så att ny mark och nya sätt blir synliga för många. Vad gör jag för att förstora dessa bra framtidiga exempel och prototyper? Och var är alla bra trovärdiga berättelser om att det går att leva med skogens alla värden? Leva på ett sätt som attraherar många.

Vi är några som tillsammans har öppnat en rund dörr för dessa exempel och berättelser i ett nätverk som heter Edda. Där synliggör vi framgångsexempel inom flera olika områden. Edda håller också i och deltar i aktiviteter, dialoger och inslag som med moderlig värme och bestämdhet – bortom kampen – verkar för framtidens hållbara liv och utveckling på jorden. Edda FB: https://www.facebook.com/groups/373980396974548 . Utöver detta nätverkande så försöker jag dela så mycket jag kan av goda exempel där jag rör mig. Coacha människor som går med framtidiga idéer i sitt huvud eller som redan satt dem i verket.

Var visar/delar du de ”best practice” du ser så att de syns och ger mod och kraft till förändring? Delar du också möjligheter och kloka hållbara attraktiva vägar eller gnäller du mest på det som redan hänt? Dela möjligheter är det bästa bränslet för förändring.

Att vi skall byta väg det är redan klart och självklart. De bolag som inte går den vägen får det inte lätt framöver. Skuld väger tungt och när den uppnått en viss kvot så rinner den över i kärlet och dissar det varumärke de står för. När skuldkvoten tippat över, sprutar stress ( kortisol och noradrenalin) ut i kroppen; hjärta och våra lungor påverkas då de får ta emot det som de inte vill ha. Dessa organ som för människan, likt träden för jorden, är en viktig del och centralen för liv. Just ja, stressen ökar också förstås när själen hör att vi inte lyssnar och gör vad vi bör. Det behöver jag ju skriva ut också men det visste ni nog redan. Du kanske har liksom jag haft det ogjorda eller det felgjorda under kudden någon gång och vet hur bra de är på att störa vilan. Dags att byta lakan på kudden!

Kalkbergets Naturreservat – Mörkö

Nu är nu.

Historia är historia.

Vi behöver nu vara fullkomligt bestämda inför oss själva och omvärlden med att skogen skall vara kvar. Kvar som en hel blandskog och träden i lagom omfattning, med omsorg och balans skall samtidigt kunna brukas. Hon – trädet – behöver också i mycket högre utsträckning stå kvar länge i sin skog om det apotek hon är för fortsatt hälsa för skogen skall fortsätta verka, det hon kan då hon är hel på sin rot. Träden skall också i en helt annan omfattning vara kvar i skogen som en viktigt livsnödvändig kraftfull skönhet. Hon är livets drottning utan överdrift. Ingen kan klä sig så snyggt som hon. Få är i närheten av hennes stolta fria hållning. Lekfullheten på hennes fest i skogen kommer inget annat levande i närheten av att skapa. Hennes klokskap om hur liv föder liv slår ingen.

Rik tillsammans med skogen

Skogen och träden; ja, vår kloka visdom vet att den – bortom beräkningar – också är en central vatten- och luftrenare, ett stark och samtidigt skört livsmaterial. Utan en frisk hel skog – ingen livstråd. Vi kommer i framtiden fortfarande kunna använda skogens virke och grödor så att vi har det bra men då på ett helt annat och klokare sätt än nu, på ett levande sätt. Hur gör vi så att skogsbruket får möjlighet, stöd och vilja att ställa om till det många vill. För de klokaste av de vill också och gör det så fort de ser/förstår/känner att det är möjligt. Vi vill ju ha kvar all den näring som skogen ger till alla. Skogen ger ju till och med generöst även till den som inte besöker henne. Hon ger och ger till gränsen är nådd, obalansen ett faktum och barkborren blivit till en oönskad livskamrat. En livskamrat som larmat ett tag och som nu får byta träd från de som förr fanns på marken i falning i den gamla skogen till de hela träden i de magra skogarna. Dags för en ny stig och ett nytt kapitel. Detta vägval klarar vi av att förändra i tanke och handling om vi blir lite noggrannare och mer omsorgsfulla och om vi slutar att lägga bort tid på striden utan i stället hittar viljan till gemensamma fungerande lösningar.

Hur gör vi nu

Ja, hur gör vi nu för att raskt ställa om skogsbruket och visionen för vår skog. Även många skogsägare vill det hör jag igenom detta viktiga ramaskri som ropar att nu får det räcka. Stopp, vi går för fort och drumligt fram. Genom de insikter som i rask takt vaknat när vi klev bort från våra skrivbord under ett år, där och då tändes lampan. Där och då hände det när många pausade och umgicks ute i skogen. Under `mellanrumstid` så har förståelsen vänt blad ser jag och hittat till en ny sida i sin bok. Där är det fortfarande lite skrivet men om bladet är blankt och ganska orört så är också det en riktigt bra början, en möjlighet. Låt oss skriva där nu, skriva om vilken skönhet skogen är, skriva så att det berör.

Säga högt hur viktig den är för oss, hur viktig den är som nav i hjulet som gör att jorden och livet rullar på. Skriva om hur vi älskar skogen och allt den ger till oss människor och till allt liv den stödjer på vår jord. Skriva om hur vi inspirerar markägare att hitta en balanserad väg (detta är alltså motsatsen till att skälla eller förakta på nätet, men det förstod du förstås) . Skriva också om andra som har lyckats hitta nya vägar fram ur ”skogsfällan”. Om hur man kan plocka ur virke på ett genomtänkt sätt och därigenom både bevara skogens rikedom, få ta ut det som försörjer familjer och får skogens kraft och välstånd att samtidigt öka. Låter det osannolikt så ska ni veta att detta är en sanning. Så gjorde vi förr, många gör det redan nu och tekniken idag gör att vi kan göra det på enklare och mer omsorgsfullt sätt idag än då vi ibland slet sönder vår kropp för att livnära oss på vår skog.

Den kombinationen att både njuta av skogen, vila i skogen och använda rikedomen där på ett balanserat sätt det är möjligt och den kombinationen gör oss som sagt rikast. Den är möjlig när vi vill den och tror på den sanningen. Den är möjlig när vi kliver ur skyttegravarna och polariseringen som vi skapat och hittar ytor där vi är många som vill och kan vara tillsammans.

  • Där gemensamma och enskilda världar och värden kan mötas.
  • Där vi är nyfikna på den andres val och viljor.
  • Där ligger pärlan och lyser…

Viljan ÄR stark hos många nu att hitta vägen ur ”skogsfängelset”. Hitta en väg utan konkurs och utan att tappa ansiktet. Hur hjälper/stödjer vi tillsammans (bolag och skogsägare) att ställa om? Och hur fortsätter vi sedan att vara ytterst bestämda med att stödja dessa nödvändiga steg. Hur gör vi för att – som de vuxna människor vi är – synas och höras på ett respektfullt och konstruktivt sätt och hjälpa lösningarna fram utan förakt i undertonen?

Vi har alla tillsammans skapat den värld vi står i nu – jag, du och alla tillsammans – så jag vet att vi också tillsammans kan ställa om igen. Vi ställde ju om till kalhyggestänk en gång. Han vid sågen och jag vid kassan på på den stora affären som sålde billiga möbler i trä och billigt papper till skrivaren. Vi trängde bort och tystade vår visdoms vetskap om att priset var dyrare än vi förstod, och vi ställde om och hjälpte till att öka förbrukningstakten.

Produktionsbolag i många branscher är makalöst snabba på att ställa om. Bonden också och skogsbrukaren. De är snabba när de har sitt varför de skall välja detta. Ett varför som de vill och kan välja. Hur gör vi det snabbt möjligt för dem som inte har biologisk mångfald som varför att hitta in till sin vilja?

Alla dessa varför för skogsägaren är inte heller bara pengar som en del ärligen men också föraktfullt vill mena. Människan har också andra delar i sig att förstå med. Jag har mött både skogshuggaren och jordbrukaren i terapistolen när de val de fått i arv gör ont, när sömnen påverkas negativt när skulden knackar på just då när John Blund kommer med tröttheten. Ja jag vet, det skövlas mycket skog just nu. För mycket. Det är också samtidigt ett trendbrott framför våra ögon. Det både gasas hysteriskt och bromsas kraftfullt och konkret på flera håll. Hur förstorar vi den positiva delen av detta trendbrott? Fler vill skogen än före Corona året och flera av också andra skäl än klimatet vill. Det ser och hör jag från min helikopter vy. Hur blir alla dessa många tilltalade av mig och dig så att vi bygger broar mellan oss som bjuder över oss till marken i mitten mellan våra synsätt, till den där lösningen bor?

TOSCANA: Utsiktstorn/meditationsplats i ett stort fantastiskt träd i Italien i trädgården hos Katriona Munthe där konstnären Michele Iodice byggt ett fågelbo att vila i och se världen från.  Dessa bon har också Katriona och Michele byggt i Leksand i trädgården vid Herrgården som hennes farfar läkaren Axel Munthes gav till sin maka Hilda – Hildasholm. Där med intentionen ett bo för idékläckning: https://www.svt.se/nyheter/lokalt/dalarna/fagelbo-for-ideklackning Ett fågelbo har också byggts av andra i Brantevik, ett bo för freden att landa i. https://sverigesradio.se/artikel/4605645

Dialog utan dold agenda


Men hallå, hamrar du fortfarande på den spik som du vill skall lossna? Ibland ökar dialogen och dess ordval motståndet hos den man vill nå. Många hamrar på och tänker att den andra skall vilja följa fast den just fått en hammare i huvudet. Förakt i undertext gör oftast detta; ökar motstånd, låser fast. Vrede lika så. Bestämdhet är något helt annat än vrede. Den når längst.


Ibland vill vi också ha något av den andra, ett medhåll eller något som vi inte uttryckt. Det känner man ofta, oviljan vaknar och viljan att lyssna somnar. Detta sker ofta subtilt. Ibland vet inte sändaren ens om att den själv stängt dörren som hon ville öppna. Tröttande hindrande samtal pågår nu på många håll och sidor på nätet, i tidskrifter och runt kaffebord. Många talar just nu till varandra med en intern terminologier som inte når fram till de andra. Talar om varför vi skall ställa om och hur vi skall klara av att ställa om. Många talar om samma saker i grunden hör jag men de hör inte varandra. Dialogen når ofta bara dem de brukar samtala med, vi använder de ord som dunkar deras rygg och gör att vi får fortsätta tillhöra eller får fortsätta vara sakkunniga. De rummen som vill vidmakthålla kamp och polarisering går jag numera ur ganska snabbt för att inte stödja hammarslagen så att vi tappar tid och kraft. Jag går i stället hem igen och öppnar lugnt upp nya öppna rena sidor i boken. Hittar glädjen, riktar kraften och går ut igen.

Den nya yta vi behöver gå ut på nu, där är vi alla sakkunnig eller ingen av oss. Vågar du stå där och samskapa på ny mark tillsammans med ”den andre” utan dina gamla trossatser och utan några svar? Bra, för där ligger pärlan -låsningens lösning!

ÄLSKA SKOGEN: Med kärlek, omsorg och med en bestämdhet bortom vreden låt oss visa varandra att vi är många som älskar skogen och hennes enkla kravlösa skönhet och liv. Visa att vi vill öppna dialogen. Att vi vill skogens mångfald och genom det allt liv som lever – människan inkluderad. Det är ju skogen som väljer inte vi om vi skall fortsätta vara ihop eller inte. Det är ju så det fungerar i det slutna system som vår jord är. Vi får sparken till slut från jobbet som människor så att de livsnödvändiga träden kan få vara kvar. Så låt oss med större omsorg vårda, älska, samtala och handla FÖR skogen i dag och alla dagar!

Birgitta Madeleine Söderström


#skogen#skogensdag#skönhet#hälsa#rekreation#livsmaterial#kärlek#vila#näring

#vilketliv


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s