Ren skönhet & budbärare

Nya naturliga liv föds just nu uppe i Norr, i arctiskt landskap. Detta landskap som är en viktig klimatbarometer. Vårens kraft bryter igenom. Nytt liv föds som om allt bara är och pågår så som det skall vara. Och så är det ju, mycket pågår så rent helt och vackert på vår jord. Så sker samtidigt som vi brakar på över gränser vi inte skall eller bör överträda.

arbete, djur, däggdjur, kalv, kultur, nyfödd, nyfödd djur, renar, renhage, renkalv, renskötsel, samekultur, vaja

Renhonan ’Vajan’ hon fortsätter att föda kalvar fast det mesta av hennes föda huggs bort i ökande takt, hon står på gränsen till vad hon orkar. Hon fortsätter att ge liv fast vintern 2021 gjort henne svagare än vad som är lämpligt för en dräktig moder. Honor/mödrar gör så. De fortsätter föda och skydda liv så länge det pågår. Vajan tycks ha någon sorts förtröstan och tillit till att framtiden och nutidens klokskap skall segra. Att hur det än är så SKA hon få oss att vakna och förstå att just hon, renhonan, är budbäraren som i vinden och genom sina renskötare viskar att: ”nu är det dags att vända blad. Dags att göra ’stubbstopp’ i hennes/vår viktiga skog”. Hon viskar till oss att ”ta omsorgsfullt och noggrant hand om den viktiga naturskog som är kvar så att ni lugnt kan sitta kvar i jordens salonger, ni sköna kloka människor”. Hon viskar högt och hennes budskap är tydligt så. Vi bör nu öppna upp för det vi redan hör, för vi vet att det är dag och dags.

Pärlbergets gammelskog

Jag tror verkligen att skogen, djuren och allt liv gillar oss människor. Annars skulle de nog inte fortsätta att bjuda oss på så enormt mycket mumsigt till middagsbordet var dag. Nu tror jag bestämt att det är dags och klokt att tacka henne nu, tacka och på en högre nivå värna och ära henne. Stödja naturens återhämtning på alla sätt vi kan. Jag tror att vi är mogna för det nu. Leva med den och av den men aldrig mer på bekostnad av den vi lever med och igenom. Resiliens är ett otroligt viktigt och vackert ord i vår nutid.

In vid älven i Tjåmotis, Jokkmokk. Foto: Petronella Sjöö

Allt är en lång rad av relationer

Inga relationer fungera över tid om en ger mycket mer än den andre, det vet vi. Just nu ger vi människor väldigt lite tillbaka. Alla hållbara relationer bygger på balans. Balansen mellan människan och skogen är viktig som attan så att livstråden som håller oss vid liv kan reparera sig. Så nu sänker vi takten lite till, och lite till i det skogsnära, tänker jag. Ty i detta `schackläge´ vi står i nu, så är just skogen en central pjäs. Hon är vår Kung, Vajan vår drottning och vi de bönder som skall göra det mesta rätt nu, vilket vi kan om vi lägger örat nära, nära skogens träd och mossa. Alternativt om mossan kliar i örat; lyssna till de många kloka som bor och lever nära och med naturen och dess Vajor. De hör och de ser när de följer skogens tecken. Låt oss lyssna på dem och på vetenskapen, de vet att det är sant det viktiga som ”Vajan viskar i vinden”. Om vi ödmjukt lyssnar så hör vi vilka drag vi skall göra och inte göra nu. Så blir vägen synlig ut ur en onödig och tröttande position, lite väl nära schack matt.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s