Samhällsmodell som förlorar gossarnas talang

Det är oroligt på gator och torg just nu. Människor skjuter varandra. Gränserna förskjuts också för vad som är normalt att göra. Det är krig om ytor i staden. Rivalitet och maktkamp har blivit många ungas existens. Så onödigt att vi med vår intelligens knuffar så många unga män ut på gator och torg. Det är inget fel på barnen det är hur vi hanterar och formar miljön kring dem som skapar eller vingklipper dem. Föräldrar rusar idag genom livet med en mobil i hand och inköpsdrömmar i huvudet. Andra har tappat tron på framtiden eller den egna förmågan och orkar inte ”föräldra” sina barn. En del lever kvar i en annan kultur eller ett krig som jagar dom på lugn mark i Sverige. Barnen når inte fram och normerna för vad som är klokt och hållbart hinner inte vuxenvärlden med att hålla ihop kring dem.

Allt för många vuxna har tappat bort kompassen för ett klokt hållbart liv. Därav blir skolmiljön mer och mer betydelsefull, den som håller formen för ungdomens viktiga och sköra utveckling. Vi placerar våra unga i överbelastade skolor med för få vuxna. Där tror vi att de skall klara av att forma sig under en skör period i livet. Mellanstadiet 11-13 är en så viktig period i en ung människas liv. Vilken miljö och relation håller samman den? Är det internet eller någon frånvarande vuxen? Hur många vuxna i barnens skolmiljö är specialiser på relationer och kan guida de unga till sin visdom om hur man hanterar relationen till sig själv och andra?

Hur investerar vi vår gigantiskt stora gemensamma famn och ekonomi? Den skall nu gå in med stora medel när det för den unge redan varit för sent i flera år. Då nör den destruktiva snöbollen är svår stoppad och kostsam på alla plan och för alla. Sverige har resursen, kompetensen och modet att göra annorlunda. Vi har allt för att kunna forma miljön kring de unga så att de hittar sin egen hållbara väg fram. Så att de kan själva forma relationen till sig själva och andra – livet. Barn kan det, när de får ett gott stöd i den processen. Vi har allt som barnen behöver men på dörren dit in till den ytan sitter handtaget på fel sida just nu.

KAMP SOM KRAMPAR

Vi investerar och premierar en kamp och tävling som lett oss till en samhällskultur där både företag och männen på gatan gör allt för att vinna en kort vinst, ofta på andras bekostnad. Vi har det samhälle vi just nu förtjänar. När vi vill och förstår mattematiken kan vi ställa om.  Det gör vi inte med fler och fler poliser. Det är med omsorg man förändrar en arg värld. God omsorg är både tydlig och varm. Fråga kvinnorna i skolan, förlossningen och i förskolan om hur man gör för att få barn att må bra genom sina unga år. Fråga framför allt de unga de vet.

Det handlar om anknytning, att vara sedd, hörd och omsorgsfullt omhändertagen. Det har Sverige råd med. Det är till och med så att vi har inte råd att inte ge det. Ekonomin rusar, personal flyr hjälpande, bildande yrken. Att tävla och sköta sig själv premieras. Ett varande som aldrig under jordens tusentals år har visat sig framgångsrikt. Det tror vi nu är vår frihet, i det avskilda livet och jakten på ett liv där jag inte behöver någon. De vuxna premierar maktkampen som livsmål. Det är tävling och mätning av styrka. Litenhet och sårbarhet är en förlorare, det får unga män lära sig tidigt. Ändå är det just litenheten som ofta är bränslet till denna oändliga jakt på framgång.

En sanning som är så förlegad och som också leder till ett trasigt samhälle och många unga mäns utanförskap och kriminalitet. Här ute på gotorna blir också fler och fler unga flickor kriminella eller tävlar med sin kropp och sig själv som insats med att vara ett sexobjekt. Allt detta för att orka existera och att få vara en del av en gemenskap. Den gemenskap som ingen egentligen vill ha men som vår jaktapparat har hejat på.

När kriminaliteten ökar ropar några på strängare straff. Det hjälper för att hålla en del inlåsta medans rekryteringen kan bromsas upp. Men strängare straff är ingen lösning på denna ungdomsbomb som detoneras dagligen. Det är omsorg som är klon och den kommer inte från polisen utan från tilliten till vuxenheten och till framtiden. Vi måste bl a stoppa upp flödet in i kriminalieten. Då behöver vi ge skolan ett nytt utvecklat uppdrag och vi behöver få in fler Socialpedagoger i skolorna tillsammans med några andra nya yrkesroller och vanliga människor i barn och ungas skolmiljö. Skolan är den enda platsen där du kan nå de flesta unga.

I denna miljö kring barnen behöver vi finnas till tidigt. Fler och fler unga lämnar skolan helt eller delvis och rör sig ute på gatan från 9 års ålder, utan att vi kan fånga upp dem igen och stöjda dem in på deras egen lugna väg. Den framtid vi just nu formar genom skolåren för framför allt unga pojkar är riktigt illa. Det är vi vuxna som måste ordna till detta och det med omedelbar verkan. Det är inte de unga som skapar ett hårdare samhälle. Det är den livskultur som vi premierar i samhället och den föråldrade form som skolan har just nu i Sverige. 

I leken formas omsorg, normer och regler för livet. I Sverige ser vi leken som onödig och barnslig. I leken lär människan några riktigt viktiga och fundamentala saker om sig själv och om andra. Mer lek för barnen längre och också upp i åldrarna är också en viktig pusselbit som minskar kriminalitet och vi får tryggare barn. Lekar som barnen formar själva det är en viktig central del av lösningar. Därigenom utvecklas den livsviktiga kompetensen om gruppens och den egna omsorgen, gränsland och tillhörighet. Just det som gått förlorat hos väldigt många barn idag. Leken är en av flera viktiga pusselbitar för att barn och unga skall hamna rätt i livet. Här behövs fler välmående vuxna vid deras sida att hjälpa barnen att själva hitta lösningar på relationen som utmanas i en lek. Åter igen; relationen till sig själv och till andra. 

I dagarna har ett framtidsviktigt pris utdelats till 90 åriga professor Birgitta Knutsson Olofsdotter, Regio Emilias grundare. Hon pratar också om lekens centrala betydelse för en sund utveckling.

”Det är inte strängare straff vi ska ha utan omhändertagande. Det skulle jag vilja säga till politikerna”, säger Birgitta Knutsdotter Olofsson, professor emerita, när Stockholms kulturborgarråd Jonas Naddebo överlämnar Lekfrämjandets Lekpris för 2019 till denna lekens nestor på Junibacken i Stockholm. Här kan du läsa mer om hennes kloka tankar. lekens kraft i utveckling

Samhället kan vara den plattform av människor som stöjder alla barn till ett välmående liv. Vi har resurserna och kompetensen redo i oss den dagen vi har viljan att tro på att vi kan bättre än så här. Ge skolan ett nytt uppdrag och ändra rolluppsättningen i skolmiljön. Skolan är den yta som kan ta in samhället från kylan och in i värmen igen. Då behövs inga vårdköer på BUP eller fler poliser på gatorna. Lösningen ligger långt före elevehälsans dörr. Det finns ett sätt att vända på dörren så att handtaget kan användas till den öppna dörren.